– Jag lärde känna massa sidor av mig själv som jag inte trodde existerade. Jag har också lärt mig att hantera andras kriser och vad man har för behov i en kris, säger Christer Lundqvist.
Christer bor i Sala backe i Uppsala och har sedan 1983 jobbat med krishantering bland barn och unga. Själv har han och frun Birgitta, sonen Johannes och dottern Matilda, varit med om en av de värsta kriserna som man kan tänka sig. Deras semesterresa till Thailand 2004 slutade i katastrof då de hamnade mitt i tsunamin.
– Jag var helt handlingsfattig vid tsunamin när det hände min familj. I vårt fall överlevde hela familjen på något mirakulöst sätt även om vi skadades och skakades av händelsen, säger han.
Åren efter tsunamin var hela familjen noga med att samlas på årsdagen och gå till kyrkan för att tända ett ljus. Men ju fler år som gått har familjen släppt taget om händelsen på olika sätt, vilket till viss del varit frustrerande för Christer som ändå tycker det är intressant hur alla hanterat det olika.
– För mig är det som en födelsedag och inte bara en årsdag. Tiden före tsunamin och tiden efter, som en milstolpe på något sätt. Så tror jag det blir med många händelser i livet, att det blir ett före eller efter. All tid, som jag ser det, efter 2004 är bonus för mig att vi lever alla i familjen.
Han berättar att det blivit lättare att ta vara på livet här och nu. Betydelsen till familjen har förstärkts och han skjuter inte upp träffar med närstående längre.
– Jag har också blivit väldigt mycket känslosammare och börjar gråta lättare nu.
Hur har du hanterat den samhälleliga krisen vi befinner oss i nu med pandemin?
– Jag har inte varit orolig, vilket kanske beror på att jag redan ser alla dagar som ett plus. Ingen i vår familj har drabbats av covid-19 heller, det hade kanske varit skillnad då.
Vad skulle du ge för tips till någon som befinner sig mitt i en kris?
– Var inte rädd för att ta professionell hjälp, att tro att man är duktig och kan fixa allt själv, lägg det åt sidan. Tiden kommer ikapp en, det är okej att ta hjälp. Men jag tror den största hjälpen är att träffa eller prata med någon annan som varit med om en liknande kris. Det behöver inte vara exakt samma kris men att träffa någon annan som också varit med om en större kris. Det var till stor hjälp för mig.