Det är fredag eftermiddag. Du är hungrig och trött, ditt barn likaså, men handlingen inför helgen måste klaras av. Det är trångt i affären, du är blank i huvudet och barnet har kopplat ett stadigt grepp om en godispåse. Tankar på hur du borde göra i den här situationen fladdrar i bakhuvudet och du inleder förhandlingen med ett nej. Efter en stunds skrik och tjat ger du dock efter och låter barnet få godiset. Du har just begått vuxensynd nummer sju - inkonsekvens.
Det var när psykologen och författaren Karl Eder arbetade inom barn- och ungdomspsykiatrin som han började se tydliga mönster i hur vuxna relaterar till barn och vilka svårigheter som är återkommande. Tankarna har han samlat i den nyutkomna boken ”De 7 vuxensynderna - föräldrars vanligaste misstag och hur du undviker dem” (Natur & Kultur).
Vilken är då den vanligaste vuxensynden? Jo, inkonsekvent beteende hos föräldrarna. Tillbaka till affären alltså.
– Det är nog många som känner igen sig i vardagssituationer. Man är inte riktigt på det klara med vilka riktlinjer man ska ha och så ger man dubbla besked till barnet, säger Karl Eder.
Det saknas helt enkelt en struktur. Konsekvensen? Barnet lär sig att tjat leder till belöning och situationen förvärras.
– Här gäller det att i förväg ta ett beslut om vad som gäller - inte när man står där i affären på fredagseftermiddagen eller när barnet redan sitter och spelar dataspel.
– Och så gäller det att verkligen hålla ut när situationen väl uppstår.
Karl Eder förklarar att konflikterna till en början då kan öka, men om tjatet konsekvent inte leder till att föräldern ger efter kommer beteendet minska och till slut försvinna.
Flera av exemplen i boken handlar om att föräldrar har vuxenglasögonen lite för hårt fastkilade på näsan. Man lyssnar helt enkelt inte på barnet.
– När det uppstår konflikter med barnen gör föräldrarna ofta en problemformulering utifrån ett vuxenperspektiv, säger Karl Eder.
– Men inte sällan finns lösningen hos barnet, de har oftast väldigt bra förklaringar på vad som är fel - bara man frågar.