Apatiska barnen inte förgiftade
De apatiska flyktingbarnen blev inte förgiftade eller simulerade. Den mest troliga förklaringen till att de insjuknade är i stället traumatiska händelser före ankomsten till Sverige tillsammans med den psykiska pressen under själva asylprocessen.
- Analyser av blod- och urinprover som togs visar att ryktena om att barnens tillstånd skulle ha framkallats av förgiftning saknar all grund. Det finns inte heller några tecken på att de skulle ha simulerat sina symtom, säger professor Anders Hjern vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Studien omfattar 29 av de alla svårast sjuka barnen som vårdats av Sachsska barnsjukhuset i samarbete med barn- och ungdomspsykiatrins mobila team i Stockholm.
Barnen var mellan 6 och 16 år när de insjuknade någon gång under perioden 2004 till 2007. När de var som sjukast var de sängliggande, visade ingen kontakt med omvärlden och måste i de allra flesta fallen under lång tid sondmatas för att få vätska och näring.
I studien har den vårdansvarige barnläkaren Bernice Aronsson och psykologen Lotta Wiberg gått igenom resultaten av läkarundersökningar under vårdtiden, svaren på blod- och urinprover och skattningar av barnens aktivitetsnivå under olika faser av sjukdomsförloppet och analyserat dessa tillsammans med klinikchefen Per Sandstedt och Anders Hjern.
Granskningen bekräftar i stort sett den bild som journalisten och författaren Gellert Tamas tecknar i sin nyutkomna uppmärksammade bok De apatiska. Om makt, myter och manipulation.
Barnen var inte apatiska därför att deras föräldrar givit dem lugnande och sömngivande mediciner. Inga spår av sådana läkemedel eller droger fanns i urin- och blodproverna som togs.
Barnen var inte heller manipulerade simulanter, som tillfrisknade tvärt så snart det stod klart att de och deras föräldrar beviljats permanens uppehållstillstånd i Sverige.
- Även om de flesta påbörjade tillfrisknandet först efter att de fått permanent uppehållstillstånd fanns flera barn som började återhämta sig redan dessförinnan. I båda fallen skedde tillfrisknandet gradvis under flera månader, säger Anders Hjern.
Den stegvisa process för tillfrisknandet som beskrivs i studien börjar med att barnet visar ett allra första tecken på kontakt med yttervärlden - till exempel genom att besvara en handtryckning eller öppna ögonen -, följd av ögonkontakt, enklare kommunikation med att nicka eller skaka på huvudet som svar på frågor, därefter återtagande av grovmotoriska färdigheter som att röra på benen och armarna och så småningom finmotoriska färdigheter som att äta själv.
- För de allra flesta barnen återkom talförmågan som det allra sista steget i denna process, säger Anders Hjern.
Även om studien kan vederlägga rykten som spreds om de apatiska flyktingbarnen kan den inte med säkerhet besvara frågan om varför de blev sjuka. Bara ett av barnen hade en kroppslig sjukdom som kanske kunde ha bidragit till en del av symtomen.
Tre fjärdedelar av barnen hade före ankomsten upplevt traumatiska händelser i hemlandet och nästan lika många hade separerats från eller förlorat någon nära anhörig. 12 av barnen hade försökt ta livet av sig efter ankomsten till Sverige.
- Sådana trauman och förluster i kombination med ovissheten och stressen under själva asylprocessen kan vara viktiga faktorer i utvecklingen av barnens apatiska tillstånd. Det behövs dock ytterligare studier för att klarlägga kopplingen mellan denna långvariga stress och dessa dramatiska symtom, säger Anders Hjern.
Så jobbar vi med nyheter