Det här är historien som handlar om vad som kan hända när en skoltrött elev möter en inspirerande och trygg lärare och upptäcker att skolan är kul. Och inte nog med det. Elevens förvandling leder honom till VM och sen får läraren – precis som Zlatan – en staty som är en avbildning av honom själv.
Allt startade år 2014. Anton Hasenstrauch hade ganska bra betyg från grundskolan och fick rådet att inte söka en yrkesutbildning. Själv visste han inte vad han ville, bara att han inte ville sitta still i en skolbänk och plugga teoretiska ämnen.
– Jag var jäkligt skoltrött och kände att allting sög. Ville inte gå i skolan och hade jättemycket ångest när jag skulle välja gymnasieprogram. Först började jag på flygteknik på Boland. Där stannade jag i 20 minuter – medan läraren ropade upp alla namn, säger Anton Hasenstrauch.
Sen testade han fordonsprogrammet och stannade en dag. Efter det blev det en kort sejour på byggprogrammet på Praktiska gymnasiet. Därefter bygg på Boland men det funkade också dåligt. Han valde Uvengymnasiet och individuellt program. Hans schema bestod av en timme matte i veckan och en timme svenska.
– Matten var det enda jag gick på. Det var allt jag orkade, så trött var jag på skolan, säger Anton.
Han hade kompisar på Fyrisskolan och följde med dit och kollade på lektioner.
– Jag har alltid gillat mekanik och tyckt att verkstäder var coolt, säger han.
På VVS- och fastighetsprogrammet på Fyrisskolan fanns en lärare vid namn Kimmo Martin. Han kom från norra Finland och hade jobbat som VVS–svetsare och montör hela sitt yrkesliv, både på små företag och stora industrier runtomkring i världen. Tills en dag när han fick problem med knäna och måste opereras. Av läkaren fick han rådet att byta bransch.
– Jag brukar komma överens med alla slags människor, har varit arbetsledare och tänkte att lärare kunde vara ett kul yrke. Färre resor passade bra in i mitt liv. Jag hade just blivit pappa, säger Kimmo Martin som nu varit lärare i femton år.
Vi träffas i lärarrummet på Jällagymnasiet där han undervisar numera. Pappersbuntar trängs med urdruckna kaffekoppar på skrivborden. I rummet intill är skolans verkstad. Längst upp under taket står den tre och en halv meter höga statyn av VVS–läraren. Kimmo är stolt.
– Jag blev hedrad och chockad när den avtäcktes. Ja, jag blev faktiskt mållös, säger han, som under vårt möte inte visar minsta tecken på att vilja vara tyst längre stunder.
Det gör ingen av dem. De är fulla av entusiasm och vill berätta.
Det var när Anton bestämde sig för att söka in på VVS-programmet som hans och Kimmos vägar skulle korsas.
– Under ettan hade jag svårt att gå i skolan. Men det blev roligare och roligare. Under tvåan började jag ta det på allvar och fatta varför det var värt att lyssna på lärarna, säger Anton.
Och det var i tvåan som han fick Kimmo som mentor. En lärare som inspirerade och gjorde honom kreativ.
– Jag tror det var hans trygga och stabila sätt som passade mig och att han var bestämd. Kimmo blev min förebild. Och så har han humor; alla hans elever känner igen hans sätt att uttrycka sig, säger Anton Hasenstrauch och garvar.
Uttrycket "även solen har fläckar" har Kimmo gjort sig känd för. Han strör det omkring sig. Det fångade Anton upp, det hjälpte mot hans starka självkritik.
Solfläckscitatet har han sedan låtit bli en inskription på statyns sockel. Där står: "Du lärde mig allt om VVS och visade mig allt jag kunde göra. På betryggande finlandssvenska sa du att även solen har fläckar, när jag gjorde något fel. Tack."
– Anton var inte nöjd med det han gjort. Trots att det ofta var så skickligt gjort att ingen annan skulle kunna ha gjort det bättre. Och det sa jag åt honom, säger Kimmo.
– Ja, det var en bra sak med Kimmos undervisning. Han gav oss alltid bekräftelse när man gjort bra ifrån sig. Vi var en stökig klass full av snubbar som alla skulle hävda sig. Men sen blev vi genuint intresserade och det var ashäftigt, säger Anton.
Vad tror du gör dig till en bra lärare, Kimmo?
– Kanske att jag är bestämd och rättvis. Och så försöker jag se till att eleverna får chans att växa med uppgifterna. De växer av mycket beröm. Sen brukar jag bli respekterad för min kunskap när jag visar eleverna att ingenting är omöjligt. Och så lägger jag in skojiga uppgifter som lödning och gasskärning i stället för att bara tröska på med samma moment tills de lär sig, säger Kimmo Martin.
– Han fick undervisningen att bli rolig, säger Anton.
Plötsligt dyker en hand upp bakom dörrlisten till lärarrummet där vi sitter. Någon som inte visar sig ställer in en skapelse gjord i koppar. Kanske är det en vas? Anton tittar på den och verkar syna lödskarvarna mest av allt.
– Ja, man får vissa yrkessjukdomar. Det är som när jag är ute på krogen och retar upp mig på dåliga rördragningar på toaletten, säger han och drar sig i skägget.
När gymnasiet var över för Antons del gick han vidare till en tävlingsfas. Hans slutprov blev klassens bästa och han fick delta i distriktsmästerskapet för yrkesinriktade utbildningar. Och det vann han. Nästa anhalt blev Yrkes–SM 2018 i Uppsala och det gick lika bra. När han fick frågan om att tävla i VM 2019 i Kazan i Ryssland, tackade han ja.
Inför VM ställde Kimmo upp som handledare och satsade cirka 400 timmar av sin fritid för att skaffa sponsorer och öva, öva och öva VVS-installationer med Anton. Allt efter bådas arbetstid. Anton kom på tolfte plats och fick "Medallion for Excellence".
– Det tråkiga var bara att Kimmo inte fick åka med till Ryssland. Efteråt ville jag tacka honom och plötsligt en dag fick jag chansen, säger Anton.
Han blev uppringd av en reklambyrå som jobbar för organisationen Worldskills Sweden – som driver yrkestävlingar med målet att höja kvaliteten på Sveriges yrkesinriktade utbildningar. 2019 hade man utsett VVS till det ämne som skulle marknadsföra yrkesutbildningar.
– Jag fick frågan om jag ville hylla någon och självklart valde jag Kimmo. Jag fick fotografera honom i smyg och skicka bilderna till konstnären som gjorde statyn, säger Anton Hasenstrauch.
När den tre och en halv meter höga statyn avtäcktes i Årsta i Stockholm var det Anton som ledde dit Kimmo iförd ögonbindel.
– Det roliga är att min staty är större än den av Andy McCoy från rockgruppen Hanoi Rocks. Vi kommer från samma ort i Finland, säger Kimmo Martin.