Äntligen i sjön!
Vid en sjösättning för 25 år fick Teddy Sonesson uppleva hur hans segelbåt Ariella krossades när mobilkranen välte. I veckan sjösattes efterföljaren Ariella II för 25:e gången vid ESK-varvet. -Pirrigt? Nja... Jag intalar mig att det inte kan hända igen, säger Sonesson.
Teddy Sonesson styr ut sin Compis mot Ekoln. Sjösättningen hade lyckats!
Foto: Hans E Ericson
I år gick det bättre. Ariella II kom lyckligt i Fyrisån.
UNT:s förstasida pryddes av händelsen på båtvarvet den olycksaliga fredagen för 25 år sedan. "Sjösättning med förhinder, Kryssare krossades" var rubriken ovan en stor bild tagen av Jörgen Hagelqvist. En dyster bild med en krossad segelbåt utan akter.
Underminerad mark
Olyckan skedde sedan Teddy Sonessons Compis, den första fabriksbyggda, med kranens hjälp lättat från sin vagga. Maskinisten var tvungen att hissa den högt mot skyn, ända till fem—sex meter, för att kölen skulle gå fri från lyktstolpar. Den senaste tidens regn hade underminerat marken och kranvagnens hjul skar plötsligt ned i den lösa marken.
—Plötsligt skrek någon till. Jag blev alldeles kallsvettig. För kranen började välta samtidigt som föraren kastade sig ur, berättar Teddy Sonesson.
—Och min kära båt föll till marken med kölen före. Och ett brak utan like. Vilken ohygglig resonanslåda havskryssaren var — och sekunden efter välte kranen. Rakt över aktern. Vilken mardröm ?
Teddy Sonesson tittade bedrövat på förödelsen. Rätt in i aktern gapade ett stort hål.
Dödstyst på varvet
Det blev dödstyst på varvet. När uppståndelsen lagt sig upptäcktes att aktern var borta, men kölinfästningen hade hållit. Anmärkningsvärt, för kölen borde suttit uppe i rufftaket efter en sådan smäll.
Båten skulle gå att rädda, kunna lappas ihop, konstaterades det. Men inte till den sommaren. Förstås.
Teddy Sonesson agerade direkt. Först ringde han försäkringsbolaget, sedan båtfabriken. Det skulle lösa sig. Redan två veckor senare sjösattes efterföljaren, en splitter ny Compis, nuvarande Ariella II.
Det var historia.
Nu 25 år senare ser Teddy Sonesson, assisterad av sonen Pelle, oväntat lugn och samlad ut vid årets sjösättning.
Han verkar inte oroa sig för att just hans flytetyg skall råka ut för ofrivillig störtning på landbacken igen. Trots lite kamratliga gliringar.
— Nej, inte en gång till. Jag intalar mig att det inte kan hända mig igen. Det är ju som att drabbas av blixtnedslag två gånger, säger han.
Alla båtägare på ESK:s varv i närheten verkar känna till störtningen för 25 år sedan. De följer noga när den jättelika Binsellkranen, som skall lyfta och köra Ariella de 100 metrarna till Fyrisåns kant, närmar sig.
—Kranskötaren är nog mer nervös än jag. Han vet ju att förra Ariella tappades, säger Teddy Sonesson.
Extra noggrann
—Jo, jag är allt extra försiktig nu, jag vet ju vad som hänt, säger Anders Wärn.
Men han är inte nervös. Bara extra noggrann.
Ariella II lättas försiktig med spännbanden upp från vaggan, sänks sedan ned litet och körs i makligt tempo i väg med Binsellkranen med de åtta jättehjulen. Sjösättningen på jubileumsdagen blir lyckosam. Ariella II sänks säkert ner på Fyrisån.
—Skönt, det gick vägen, säger Teddy Sonesson med glad min.
Det blir en vinkning till leende kranföraren Anders Wärn som till synes andas ut, han också.
Så jobbar vi med nyheter