Tuva Melldén Westerberg var en de många Lundellskastudenterna som på förmiddagen sprang ut från slottet.
– Det känns jättebra. Först hade jag inte tänkt vara med på utspringet, det kändes som att man var klar och hade gått vidare. Men nu är jag glad att jag var med, säger hon.
Även klasskamraten Ludvig Ahlsén var nöjd med utspringet.
– Imorse kände jag ingenting, men vi i klassen lyckades hajpa upp varann innan vi sprang ut, berättar Ludvig Ahlsén i klass E17B på Lundellska.
Något som saknades var dock flakåkningen, något som Uppsala kommun från början hade planerat för, men som Folkhälsomyndigheten beslutade sig för att förbjuda under resten av året. Alexander Karlsson i E17B var nöjd med utspringet, men saknade flaket likt många andra.
– Ja det var kul. Men det var egentligen flakåkningen man hade sett mest fram emot.
Skolan har inte vetat hur många elever som skulle delta, men i Tuvas klass, E17B, var deltagandet stort: alla utom två elever sprang ut.
Ett coronaavstånd bort står Malin Forsberg på slottsgården och väntar på att dottern Klara Forsberg ska springa ut.
– Det är ju väldigt speciellt. Vi firade henne i juni också, men nu när man får hålla studentskylten känns det mer på riktigt, säger hon.
Även på Celsiusskolan var det en festlig stämning. Utspringet blev mer känslosamt än vad studenten Lovisa Uselius räknat med.
– Jag fick ett sånt adrenalinpåslag att jag började gråta. Det var otroligt mäktigt att få springa ut efter så lång tid. Det var magiskt, säger hon, medan hon kramar om klasskamraterna Felicia Pernodd och Julia Larsson.
Nästan alla i deras klass, S17A, var med på fredagen. I vissa andra klasser på Celsiusskolan var uppslutningen inte lika stor.
– Vi kände i vår klass att om det ska bli den här mäktiga känslan måste så många som möjligt vara med.
På Celsiusskolan tilläts bara en anhörig på plats per student, något som kanske inte riktigt fungerade i praktiken.
– Vad är det för larv? Det struntar vi i. Och de flesta vi känner här gör likadant, säger en mamma på skolgården.
– Ja, man har väl ett ansvar hela dagarna att hålla ett visst avstånd och det gör vi här också, säger pappan i familjen.
Om bara en av er skulle gå, vem skulle det då ha blivit?
– Jag. Såklart, säger mamman och skrattar.