Att gårdagens utnämning rent tidsmässigt var oväntad, förtar dock inte dess symbolverkan. Maria Arnholm har en lång erfarenhet av politiskt arbete och det privata näringslivet. På 80-talet var hon pressekreterare åt Bengt Westerberg och en av personerna bakom strategin som ledde fram till Folkpartiet succéval 1985. Under den borgerliga regeringen 91-94 var hon stabschef under Westerberg. Hon lämnade partipolitiken 1994, men återkom som statssekreterare i höstas. Däremellan har hon bland annat varit vd för pr-byrån Springtime i sex år.
Arnholm bottnar på ett helt annat sätt än Nyamko Sabuni i Folkpartiets idétradition. Hon är en övertygad feminist och när hon presenterade sig själv på gårdagens pressträff betonade hon att löneskillnaderna mellan män och kvinnor ligger överst på hennes agenda. Därför ger utnämningen av Arnholm en fingervisning om hur Folkpartiet kommer att profilera sig fram till valet.
Folkpartiet vill rycka åt sig det jämställdhetspolitiska initiativet. Allt för länge har partiets ledning trott sig kunna leva på gamla meriter. Samma självbild har också dröjt kvar i stora delar av medlemskåren Men att Folkpartiet en gång i tiden var med och bröt ny jämställldhetspolitisk mark känner inte dagens första-, andra- och tredjegångsväljare till. De känner inte heller till att Folkpartiet var med och införde den första pappamånaden. För dem är Folkpartiet ett skolparti, som ibland även talar sig varmt för kärnkraft och ett starkt försvar.
Men att i folks medvetande ha gått från att vara Folkpartiet liberalerna till att bli Skolpartiet försvarsvännerna rimmar illa med FP:s självbild. Det gör det också svårt att återvinna förlorade mittenväljare. Jämställdhetsdebatten har dessutom blivit mer enkelspårig, när den liberala rösten inte hörts lika starkt.
Det är för att förändra detta som Maria Arnholm har utsetts till jämställdhetsminister. För att lyckas måste hon utmana Moderaterna och inte rädas konflikter i regeringen. Kapaciteten finns där, återstår bara att se om det får Jan Björklunds godkännande.