Det visar forskare vid Uppsala universitet i en studie, som publiceras i facktidskriften Neurobiology of disease.
– Mycket forskning återstår, men i bästa fall kan det här bli en behandling som i ett tidigt skede stoppar själva sjukdomsförloppet vid flera sjukdomar i nervsystemet, säger docent Martin Ingelsson vid avdelningen för molekylär geriatrik, Uppsala universitet.
Dit hör Parkinsons sjukdom, den ”okända” men inte helt ovanliga demensformen Lewykroppsdemens och flera mer sällsynta nervsjukdomar. Vid dessa sjukdomar påträffas i angripna hjärnceller ett slags långa trådar av sammanfogade proteiner, som kallas för Lewykroppar.
Proteinet som bygger upp dessa trådar heter alfa-synuklein. I såväl hjärnan som i resten av nervsystemet finns alfa-synuklein även i en helt normal form, utan att enskilda proteiner likt kardborrar klibbat ihop med varandra.
– Proteinet i sig är inte skadligt och vi tror inte heller att det är de olösliga Lewy-kropparna som i grunden skadar och dödar nervceller. I stället talar mycket för att det framför allt är ett förstadium till Lewykropparna, som kallas protofibriller, som är farligt för nervcellerna, säger Martin Ingelsson.
Detta väckte idén hos forskarna att göra de betydligt mindre och kortare protofibrillerna till måltavla för specialtillverkade antikroppar, som kan ta sig in i hjärnan, söka rätt på och oskadliggöra det förändrade skadliga proteinet.
I den nya studien har Martin Ingelsson tillsammans med bland annat forskarkollegan Veronica Lindström och bioteknikföretaget Bioarctic Neuroscience testat en sådan antikropp i en djurmodell i form av genetiskt förändrade möss. Dessa möss tillverkar spontant protofibriller av alfa-synuklein och utvecklar svårigheter att röra sig som liknar symtomen vid Parkinsons sjukdom.
I studien fick mössen vid upprepade tillfällen under 14 veckor injektioner med antingen antikroppen eller så kallade placebo-injektioner med en saltlösning utan antikroppar.
Vid behandlingens slut hade mössen som fått injektioner med antikroppen klart lägre halter av protofibriller i ryggmärgen och tenderade även att ha mindre uttalade rörelsesvårigheter jämfört med mössen i kontrollgruppen. Däremot påverkade behandlingen vare sig mängden fritt alfa-synuklein, som inte hade ”klibbat ihop”, eller mängden Lewy-kroppar.
– Resultaten är uppmuntrande eftersom de talar för att behandlingen verkligen kan få den önskade effekten och motverka eller till och med stoppa protofibrillernas skadliga effekter i nervsystemet, säger Martin Ingelsson.
Han betonar dock att det behövs ytterligare försök innan det kan bli aktuellt att pröva denna behandling på patienter med Parkinsons sjukdom eller Lewykroppsdemens.
– Bland annat vill vi testa om antikroppsbehandlingen kan förhindra spridning av sjukdomen genom att protofibrillerna så att säga smittar från nervcell till nervcell. Nyare rön kring Parkinson talar nämligen för att sjukdomen kan börja långt ut i nervsystemet innan den attackerar motoriska nervceller inuti hjärnan, säger Martin Ingelsson.
Forskargruppen i Uppsala, under ledning av professor Lars Lannfelt, har tidigare utvecklat en antikropp mot protofibriller som byggs upp av ett annat protein, amyloid-beta, och som är giftiga förstadier till de så kallade amyloida plack som kännetecknar Alzheimers sjukdom. Den antikroppen prövas för närvarande på patienter med Alzheimers sjukdom vid ett flertal center i åtta länder, bland annat i Uppsala.
– Ska man döma av hur lång tid det tog att utveckla den antikroppen från idé till de första testerna på patienter skulle vår nya antikropp kunna börja testas på patienter med Parkinsons sjukdom om cirka fem år. Men det förutsätter givetvis att de fortsatta studierna faller väl ut, säger Martin Ingelsson.