I en monter av modernt snitt som han fått låna ligger värjor, sablar och andra blankvapen, och skyddsvapen som harneskar och hjälmar.
Han berättar att hemma har han mycket mer nedpackat, dessutom är väggarna i bostaden behängda med vapen och konst med militär anknytning.
Intresset för militär historia fick fäste i honom i barnaåren:
– Mormor och morfar hade en gammal pistol på väggen, den var spännande. När jag började tjäna egna pengar köpte jag en marin stickert, ett slags kort kniv.
I montern finns också andra föremål än vapen, en del av dem har proviniens, det vill säga att man vet vem som burit föremålet.
Henrik Stolt visar ett bältesspänne från år 1792 i brännförgylld mässing med blånad stålknapp i mitten.
– För att ta reda vem som burit spännet fick jag granska porträttgalleriet i Nationalmuseum. Det bars enbart av generalspersoner och markskalkar.
Som samlare av militära vapen och föremål måste man gå till urkunderna exempelvis till förordningarna eller generalmönsterrullorna i Krigsarkivet för att få veta detaljerna.
Henrik Stolt säger att hans fru har helt andra fritidsintressen och att hon nog tycker att hans samling börjar bli för omfattande.
– Därför försöker jag nu byta inriktning på den, det vill säga att från att ha samlat brett koncentrera mig på vapen från den gustavianska epoken. Drömmen vore något med anknytning till Gustav III eller von Döbeln.
Ett sidenbroderi från år 1801 är ett föremål som Henriks Stolts fru också gillar. Motivet är från slaget vid Hogland i Finska viken år 1788 då den svenska flottan i alla fall fick oavgjort mot ryssarna. När solen faller in genom den öppna entrédörren och rör vid broderiet djupnar och klarnar färgerna i det.
– Den här tavlan hittade jag i en antikaffär i Uppsala. Men det mesta i samlingen har jag ropat in på auktioner, säger Henrik Stolt.
Men åter till vapnen. En sabel modell 1775 med nitade silverkronor har tillhört en underofficer i Savolax fotjägare.
– Med största säkerhet har den förekommit i strid mot ryssarna, säger Henrik Stolt.
Medan vi står och pratar kommer en äldre man fram och studerar en pallasch (huggvärja) i montern.
– Jag har en sådan där, men på den är kronorna kvar och originalbaljan. Jag kan sälja den till dig, säger han till Henrik Stolt.
Och vem vet, kanske blir det affär redan nästa vecka.