Andreas Öhlund som är student vid SLU har inventerat bäverspår i Uppsala, och konstaterar att det finns många. Här är han vid den stora bäverhyddan i Fyrisån vid Sunnersta.
– Därinne. Ser du?
Andreas Öhlund står på träspängerna nedanför Liljekonvaljeholmen i Sunnersta och pekar på den omkring två meter stora högen av lera och pinnar som skymtar bakom snåret av sälg. Vi hoppar ner från spången och går med försiktiga steg fram till bäverhyddan. Utöver surret av någon insekt är det alldeles tyst.
– Bävrar är skygga djur som främst är aktiva på natten. Kanske ligger de därinne nu, eller så är de ute och letar mat. Det finns mycket färska spår här runtomkring.
Ja, bävrarna tycks ha kommit till Uppsala för att stanna. Andreas Öhlund läser biologi- och miljövetenskap på SLU, och under nio dagar i april letade han bäverspår längs Fyrisån – från Flottsund hela vägen upp till Fullerö backar – samt längs Jumkilsån och Hågaån. Han konstaterade att det finns massor av spår: gnag, tassavtryck och fällda träd.
Förutom bäverhyddan här vid Sunnersta finns sannolikt en eller möjligen två bosättningar uppströms vid övre föret, kring Vindbron, men som inte syns ovan mark.
– Förutom alla spår har man sett bävrar simma där, och någonstans måste de ju bo.
Norrut då, från Fyrishov och uppströms?
– Där är det inte så mycket. Men i höjd med flygfältet vid Ärna in mot Jumkilsån och sedan uppe vid Ulva kvarn är det gott om spår.
Bävrar fäller träd eftersom de är ute efter trädtopparnas skott och kvistar som vinterföda.
Och så har vi ju bävrarna som setts mitt i centrala Uppsala. I höstas skådades exempelvis en bäver vid Svandammen, något som parkansvariga på kommunen aldrig tidigare hört talas om. I april nu i år har bäver synts minst två gånger: först vid Dombron, och ett par veckor senare på Östra Ågatan.
Sist men inte minst har vi den smått osannolika historien om bävern som fångades på bild på Bäverns gränd i centrala Uppsala den 7 april 2019 – på självaste Internationella bäverdagen.
Den här bävern sågs Bäverns gränd i centrala Uppsala. Eftersom bävrar lever i flock är det här troligtvis en ung bäver som letar nytt revir och i samband med detta kommit på villovägar mellan två vattendrag.
Men dessa bävrar bor inte citynära. De centrala delarna av Fyrisån har träkanter, så där finns ingen strandbank för bävrarna att bygga bo i.
– Bävrarna man ser i stan är på genomresa. Det är troligen unga bävrar som letar efter partner och någonstans att bo, säger Andreas Öhlund.
Andreas Öhlund har letat bäverspår längs hela Fyrisån från Flottsund upp till Fullerö backar, samt längs Jumkilsån och Hågaån.
Att bävern alls finns i Sverige är ingen självklarhet. Den svenska bäverstammen utrotades nämligen helt på 1800-talet. Bäverns underull användes för att göra hattfilter, och bäverns gäll (ett sekret för att markera revir) ansågs vara en mirakelkur för diverse krämpor.
– En död bäver var värd uppemot en årslön, så det spelade ingen roll vilka lagar som gällde, säger Göran Hartman, lektor vid SLU, en av Sveriges främsta bäverexperter och den som gav Andreas Öhlund inventeringsuppdraget.
För 100 år sedan, 1922, planterades ett bäverpar från Norge ut i Bjurälven i Jämtland. Sedan dess har fler norska bävrar hämtats till olika västsvenska län, och långsamt har bäverstammen vuxit och vandrat österut. 1988 skådades den första bävern i Uppland.
Vid övre föret i Fyrisån, kring Vindbron, är det troligt att det finns en bosättning. Andreas Öhlund säger att det finns mycket spår däromkring, dessutom har bävrar synts simma där.
Det dröjde ytterligare ett par decennier, till 2007, innan en bäver sågs i Uppsala, simmandes vid övre föret. Därefter har det gått långsamt – tills nu.
– I början går etableringen alltid lite trögt, men så plötsligt tar det fart, säger Göran Hartman.
I dag finns det kanske 130 000 bävrar i Sverige, höftar Göran Hartman. Men hur många bävrar som finns i Uppland, eller Uppsala, vågar han inte gissa.
Troligen får fler bävrar plats i Fyrisån – men inte så många fler. Varje bosättning innehåller i snitt fyra bävrar och har omkring en kilometers revir. Men här i Fyrisån krävs större revir eftersom det är lite skralt med favoritkäket asp och vide.
Bävrarna är skygga djur som främst är aktiva på natten. Man ska därför ha tur om man ser dem.
Göran Hartman är bekymrad över stentrappan som finns i Fyrisån i närheten av just Bäverns gränd.
– Man borde sätta en grind för den, så att bävrar inte kan ta sig upp där. De kommer ju rakt ut i trafiken, suckar han.
Vad ska man göra om man möter en bäver?
– Hålla respektavstånd, precis som med alla vilda djur. Känner de sig hotade kan de anfalla.
Det finns uppgifter om att människor blivit bäverbitna när de badar, stämmer det?
– Det är ovanligt, men visst kan det hända. En bäver kan simma 100–200 meter under vattnet.
Det är inte alldeles lätt att upptäcka bäverhyddan. Andreas Öhlund säger att han tidigare gått förbi den utan att se den.
Vid bäverhyddan i Sunnersta är det fortsatt stilla. Inga bävrar ger sig till känna. Under sin inventering såg Andreas Öhlund aldrig någon bäver, bara spåren av dem.
– Man ska ha mycket tur om man ska få se dem. Man kan spendera veckor på att leta bäver och så får man kanske se dem en kort stund innan de märker att man är där.