Anställd kritisk mot HVB-hem

UNT har talat med en kvinna som arbetat på ett stort antal hvb-hem runt om i Uppland.
- Det är inte många som är seriösa. Det finns ingen som jag på rak arm skulle rekommendera och om mitt eget barn skulle behöva placeras skulle jag bäva. Det finns många som är så dåliga, säger hon och suckar.

Bristfällig ledning och styrning, personal som utnyttjas och arbetstidsregler som inte följs är enligt henne vardag på flera hvb-hem. Något som kan vara en bidragande orsak till den stora personalomsättningen.
- Det är sådan rotation på alla ställen. Det är inte många som har samma personal någon längre tid. Det är bara att titta på Platsbanken och se hur många tjänster som ligger ute.

I Socialstyrelsens granskning konstaterades att cirka hälften av behandlingspersonalen har varit anställd mindre än två år. Bara hälften är tillsvidareanställda, resten är timanställda, vikarier eller konsulter. Den här tendensen bekräftas också av en man som UNT talat med som tidigare arbetat på ett hvb-hem för barn och unga i Uppland men valt att sluta.
- Personalomsättningen i sig var en starkt bidragande orsak till det. Jag gick in i den berömda väggen. Att hela tiden ta hand om ny personal blev för jobbigt, samtidigt som de placerade ungdomarna suger musten ur dig. Det är en miljö där du ständigt måste vara på din vakt och när du kommer hem är du alldeles tom. Det började tära.

Den nationella tillsynen visade också på brister när det gäller behandlingspersonalens utbildning. Knappt 40 procent hade beteendevetenskaplig högskoleutbildning. 20 procent hade inte ens grundläggande gymnasieutbildning i vård och omsorg.
- De kan vara allt från taxichaufförer till vakter. Vakter har ofta gått något slags kurs och då anses de vara lämpliga som behandlingsassistenter, säger den kvinna vi talat med medan mannen tycker att personalen på hans hvb-hem för det mesta hade kompetensen.
- Det var oftast utbildad personal men mycket har med kemin att göra, att du faktiskt passar för det du håller på med. En nyutexaminerad socionom har teorin men kanske inte praktiken.
Ett annat problem är att barn och unga med olika slags problematik, diagnoser eller åldrar ibland blandas på hemmen.
- Det är bara pengarna som styr och ledningen är ofta desperat att fylla platserna. Det blir ett klimat som är ganska tufft. Många av ungdomarna kanske inte ens har provat droger innan och så placeras de tillsammans med dem som tar droger. Då är det inte ovanligt att de testar för första gången på hemmet, säger kvinnan.

Och den man vi pratat med nämner vad han kallar för en "kåkfararmentalitet".
- De lär sig av varandra. Hade jag drivit det själv hade jag nog anpassat grupperna mer och haft mindre grupper.
Enligt kvinnan har ägarna till hvb-hem sällan kompetensen själva. I stället köper man in en utbildad föreståndare. Men bakom kulisserna kan det fortfarande vara ägaren som bestämmer.
@3a Text ui:Problemet med "dubbelt ledarskap" uppmärksammas också av Socialstyrelsen. Orsaken är de nya krav på kompetens hos föreståndarna som infördes för några år sedan. Men reglerna gäller bara när ett nytt tillstånd söks, något som resulterat i att det fortfarande bara är 53 procent av föreståndarna som har beteendevetenskaplig högskoleutbildning.
Kvinnan berättar också hur olika behandlingsmetoder ofta nämns flitigt på hemsidor och i marknadsföringen. Men i själva verket kanske det bara är ett fåtal i personalen som fått utbildningen.
- Man skriver att man följer olika metoder men vad man sedan gör i verkligheten är en annan femma. Om personalen inte är utbildad i det så spelar det ingen roll. Det ska vara så fint utåt men sedan när du kommer på plats är det något annat.

Även detta är något som uppmärksammats vid den nationella tillsynen. "Att behandlingshemmet uppger sig använda en viss metod har inget att göra med vad som faktiskt sker", skriver professor Kjell Hansson. Och de som blir lidande om verksamheten inte fungerar som den ska är de placerade barnen och ungdomarna.
- Det här är barn och unga som behöver trygga vuxna, någon som ser dem, lyssnar på dem och kanske "ruskar om" dem emellanåt. Men många skiter i det, säger den kvinna vi talat med.