Fenomenet är knappast nytt.
Läste man bara svenska tidningar och tittade och lyssnade på svensk tv och radio blev det fullkomligt obegripligt att George W Bush fick en enda röst. Missförstå mig rätt. Bush hör definitivt inte till mina favoriter. Men medierapporteringen misslyckades med att skildra det politiska landskap som Bush var en del av.
Den amerikanska högerns dominerande ställning är på sätt och vis att jämföra med Socialdemokraternas långa maktinnehav i Sverige. Referensramarna är annorlunda. Det hade varit vettigt att på något sätt skildra det i den journalistiska rapporteringen.
Med ”tea party”-rörelsen verkar det emellertid som att cirkeln slutits. Äntligen ett persongalleri som passar in i korrespondenternas schabloner. Sarah Palin, Michele Bachmann och Rick Perry överträffar ständigt varandra när det gäller fördomsfulla och korkade uttalanden. Bush framstår som en intellektuell gigant i jämförelse.
Här är det istället ledarskribenter på högerkanten som sitter med skygglappar. Svenska Dagbladet lyckades i veckan med konststycket att skriva om Texasguvernören och presidentkandidaten Rick Perry utan att nämna någon av hans mer kontroversiella ståndpunkter.
Perry har bland annat hotat med att hemstaten kanske bryter sig loss från USA. Han är därtill en hängiven klimatförnekare och har nära band till högerradikala kristna. Perry driver en konsekvent ärkekonservativ linje.
Håll med om att det märkligt att skildra en av huvudpersonerna i amerikansk politik utan att beskriva de sidor av honom som vållar mest debatt.
För mig är det fullständigt ointressant att Perry också kämpar för sänkta skatter, minskade underskott och minskad byråkrati. Det blir liksom sekundärt när kinderägget innehåller så många obehagliga överraskningar.
Intressant nog driver Svenska Dagbladet även tesen att Kristdemokraterna ska söka sig tillbaka till sina konservativa rötter. Den som är konspiratoriskt lagd kan läsa in lite av varje i det förslaget. Är det kanske meningen att Göran Hägglund ska bli en svensk Rick Perry? Det vore förstås ganska kul att betrakta från pressläktaren. Däremot skulle partiet med största säkerhet åka ur riksdagen.