"Prostitution kommer att finnas kvar så länge efterfrågan finns," säger Anna Lidén som efterlyser mer information om sex och prostitution i skolor och på ungdomsgårdar.
Det började som ett sätt att få pengar till knark. Hennes pojkvän sa "sug av någon för pengar, du behöver bara göra det en gång, ta 800," för det var vad ett gram kokain kostade.
Inte långt därefter var Anna Lidén fast i prostitutionen – och där på botten, som hon säger, blev hon kvar i fem år.
– Jag tog droger, drack och sålde sex i princip varje dag, berättar hon och ser ut över det platta, brungrå landskapet som är så karaktäristiskt för både Uppsala och januarivintern.
Annas historia börjar med en kärlekslös uppväxt. Hon växte upp i Stockholms övre medelklass och minns hur allt i familjen skulle se bra ut på ytan. Men inuti saknade hon bekräftelse och kramar. Inte ens när en kille från ungdomsgården våldtog henne som 13-åring fick hon stöd av sina föräldrar. Av jämnåriga kallades hon för hora.
Trots det hade hon höga betyg och många kompisar – tills hon som 17-åring träffade en tio år äldre man på nätet. Första gången de träffades introducerade han henne för droger.
– Sedan gick det jävligt snabbt utför.
Den tio år äldre pojkvännen fick Anna Lidén att börja dricka och ta droger. Och när hon var fast i missbruket uppmanade han henne att sälja sig för att få pengar till kokain.
Den första gången blev fler, tills Anna sålde sex dagligen för att ha råd med droger. I början var hon rädd och tänkte att "det här kommer inte sluta bra". Ändå gick det inte att sluta.
– Det är som att vara ute och det är jättekallt och så står det en bastu långt där borta. Det kommer göra ont men går jag bara dit så blir det varmt. Det tar inte lång tid innan man distanserar sig från sin kropp, den blir bara ett skal. Man blir beroende av pengarna. Det kunde bli 7 000 kronor på en dag.
Olika män köpte Annas kropp i hennes lägenhet och på krogtoaletter.
– Jag hade en kontantkortstelefon och så kunde man annonsera gratis på en hemsida. Det ringde konstant. Det var kändisar, läkare, advokater, ett par hemlösa som sparat ihop hur länge som helst.
Efter att ha slutat sälja sex och därefter länge kämpat mot psykisk ohälsa, fick Anna Lidén slutligen diagnoserna PTSD (posttraumatisk stress), GAD (generellt ångestsyndrom) och emotionell instabil personlighetsstörning.
Prostitutionen i Sverige är mycket mer utbredd än folk tror, menar Anna.
– Trafficking är en sak och det är fruktansvärt och behöver stoppas. Men det är också tjejer som jag, som prostituerar sig och tror att det är en utväg.
Att prostitution förekommer behöver tas upp på skolor och ungdomsgårdar, tycker hon. För tjejer som redan sålt sex behövs fler ställen där de kan få stöd och träffa andra som varit i samma sits, eller krisnummer att ringa.
Prostitutionen i Sverige är mer utbredd än vad folk inser, tror Anna. Det handlar både om offer för trafficking och kvinnor som hon, "som ser prostitution som en utväg".
Minnena flyter ihop när Anna försöker minnas de år som gick innan hon bröt sig loss. När pojkvännen under en period satt i fängelse fortsatte hon sälja sig för att kunna skicka pengar till honom och för att finansiera sitt eget missbruk.
– Men när han kom ut slog han mig så illa att jag hamnade på sjukhus. Och då tänkte jag att nu får jag välja livet eller döden. Från att jag blev utskriven från sjukhuset sålde jag aldrig sex igen.
Kort därefter träffade Anna sin man, slutade med droger och fick två barn tätt inpå varandra. Det nya livet tog form. Men hon hade inte hunnit bearbeta sitt förflutna.
– Jag märkte att jag började dissociera, tappade minnet, drack alltmer. En dag 2017 var barnen på förskola, min man var på jobbet, jag hade haft mardrömmar. Och så blev jag arg för första gången. Och jag kunde inte hantera den känslan utan tog en kniv och skar upp handlederna.
Även om prostitutionen sätter djupa spår behöver livet inte vara värdelöst. Det är budskapet när Anna Lidén föreläser. "Man kan ta tillbaka sitt liv, det går."
Det var först efter självmordsförsöket som hon upplevde att hon fick hjälp av vården på riktigt. Då fick hon diagnoserna PTSD (posttraumatisk stress), GAD (generellt ångestsyndrom) och emotionell instabil personlighetsstörning, och genomgick tuffa behandlingar. Med hjälp av AA-möten "och en jävla järnvilja" slutade hon därefter att dricka.
– I dag känner jag mig stabil för första gången på 15 år. Jag börjar inse att jag har andra värden: jag är bra på att skriva, jag är ganska rolig.
Anna har nyligen börjat föreläsa om sitt liv. Då brukar hon berätta att det kan vara svårt att sluta när man väl sålt sex den där första gången.
– För då har man redan gjort det, man kan inte ta tillbaka det. Och i de flesta fallen är man nog redan nedbruten som person eller extremt impulsiv. Men man kan ta tillbaka sitt liv, det går. Jag uppmanar alla att försöka svälja skammen och be om hjälp. Hela världen behöver inte veta, psykologer har tystnadsplikt.
Prostitution kommer alltid finnas så länge efterfrågan finns, konstaterar hon krasst medan vi promenerar hemåt.
– Jag önskar att jag var mer optimistisk, men det kommer alltid finnas män som vill köpa sex.