Anna-Karin har alltid älskat datorer och programmerat och skapat hemsidor tidigare i sitt liv. Nu har livet gått hela vägen runt påpekar hon, då hennes arbetsuppgift är att montera isär trasiga datorer.
I en situation där priserna höjts så mycket på mat att välbetalda mediaprofiler som Carina Berg och Carolina Gynning pratar om att de börjat handla på Lidl för att det är så dyrt, finns också en annan berättelse. Den om alla saker man har råd med, bara man har en lön.
Anna-Karin Söderberg lägger ner skruvmejseln hon använder för att skruva isär hårddisken till en isärplockad dator. När hon noterar att hon ska bli fotograferad släpper hon ut håret ur hästsvansen.
– Man måste ju se lite ut som folk, säger hon med ett gapskratt.
Hon jobbar på Uppsala kommuns elektronikåtervinning i Librobäck. Där skruvar hon isär gamla datorer och sorterar de olika beståndsdelarna till återvinning. Jobbet fick hon i mars förra året efter att ha haft försörjningsstöd, i fem år.
3 904 personer i Uppsala kommun fick ekonomiskt bistånd under mars. Det är en minskning med 20 procent sedan samma månad 2021, då Anna-Karin fortfarande gick på försörjningsstöd.
Anna-Karin och hennes kollegor på elektronikåtervinningen i Uppsala kommun tar isär datorer och sorterar de olika beståndsdelarna så att de går att återvinna.
Då, för två år sedan, var hon med i en artikel i UNT där hon berättade om sin svåra situation. När hyran var betald hade hon 4 060 kronor kvar som skulle räcka till allt. Den summan halverades eftersom hon hade en skuld hon betalade av 2 000 kronor på varje månad. Hon hade inte haft råd att gå på restaurang på många år.
– Det var ett liv där det bara handlade om att få dagarna att gå. Jag sov till sent och sen gick jag till Gränby centrum och kollade på folk. Jag kunde gå upp dit med en kompis och hon kunde handla och fika och jag kunde bara titta på. Men det var ett sätt att komma hemifrån. Det hände att jag sov på dagen bara för att få den att gå.
Anna-Karins anställning går ut om ett år och då letar hon jobb inom administration, kundtjänst eller reservdelar.
Behovet av försörjningsstöd kom när att Anna-Karin blev utbränd, samtidigt som hon blev av med sin dåvarande projektanställning.
– Jag borde ha sökt jobb då för att kunna få sjukersättning, men jag hade en svår depression och orkade ingenting. Då blev det försörjningsstöd.
Åren gick men till slut var det ledan som fick henne att säga till sin socialhandläggare att hon behövde hjälp med att komma ut i arbetslivet. Hon började arbetsträna lite först för att se hur mycket hon orkade. Anna-Karin har fibromyalgi med mycket smärtor i benen och fötterna och hon går med rullator. Hon har även en adhd- och autismdiagnos som gör det svårt för henne att sätta igång med saker. Steget ut i arbetslivet var därför trevande och otäckt.
Jobbet är delvis monotont med att skruva isär datorer, tycker Anna-Karin, men det vägs upp av bland annat språkkafé tre timmar i veckan när hon sitter och pratar och hjälper människor som inte har svenska som modersmål.
– Jag började jobba 25 procent och jag bara grät i början för jag tyckte det var så tråkigt att sitta här och skruva. Men sen vände det tack vare min chef Pelle som har sett mig, trott på mig och uppmuntrat mina framsteg, så nu tycker jag om att gå till jobbet.
Vi tar hissen upp till kaffemaskinen och bryggaren. Anna-Karin har svårt att gå i trappor på grund av smärtorna. Hon ska köpa ett par specialgjorda skor som kostar 2 000 kronor för att kunna gå bättre.
– Det hade jag aldrig haft råd med när jag gick på försörjningsstöd. Nu kan jag spara ihop till de där skorna på några månader. Och jag har ett lyxigt liv där jag ger mig själv veckopeng, 700 kronor som jag kan gå och äta pizza för eller köpa nya målarfärger på Panduro.
Trapporna på arbetsplatsen är problematiska för Anna-Karin som har svårt att gå, men i övrigt uppskattar hon både rutinen att få gå till jobbet och sin chef och sina kollegor.
Anna-Karin jobbar numera 100 procent och efter skatt får hon ut 15 800 kronor i månaden.
– Att få ha ett jobb att gå till varje dag och få uppskattning för det jag är bra på gör stor skillnad för mitt liv.
Som en levande reklampelare för det politiska mantrat om arbetslinjen och vad arbete gör med en människa säger hon:
– Arbete gör dig självständig och du slipper tigga om pengar varje månad.
Det lån på 100 000 kronor som hon haft är nu nere i 56 000 kronor, och hon betalar av 1 000 kronor i månaden på det. Men det finns gränser för vad som får plats i hennes ekonomi.
Anna-Karin Söderberg är 55 år och jobbar sedan ett år på återvinningscentralen i Uppsala kommun efter fem år med försörjningsstöd.
– Ost köper jag inte. Det är för dyrt. Och jag har fortfarande inte råd att gå till tandläkaren.
Fyra tänder har akuta problem med karies, delar av tänderna saknas och en är helt borta efter många år utan tandvård och med mediciner som torkar ut munnen. 100 000 kronor skulle hela kalaset kosta att reparera och återställa. Den enda tandvård som erbjöds när hon gick på försörjningsstöd var att dra ut tänder utan att ersätta dem med något.
– Men man vill ju kunna tugga, så nu sparar jag för ett kunna fixa en av tänderna. På soc säger de att alla tandingrepp utom de på de fyra tänderna längst fram är kosmetiska, hur det nu kan vara kosmetiskt att vilja tugga.