Vårt demokratiska förhållningssätt sitter i ryggmärgen. Ingen skulle få för sig att förvandla röstningen till ett politiskt spektakel. Det skulle hur som helst inte tillåtas. I Ryssland är det annorlunda. Där tog de tre oppositionspolitikerna Boris Nemtsov, Vladimir Ryzjkov och Michail Kasianov med entourage helt över en vallokal under en dryg halvtimme av valdagen. Det logs mot kameror, visades valsedlar och hölls improviserade presskonferenser. Övriga väljare fick finna sig i att skuffas undan.
Ur svensk synvinkel är det anmärkningsvärt dels att de tre herrrana fick genomföra sin politiska show, dels att de alls kom på idén att göra det. Denna upplevelse mer än någon annan, fick mig att inse hur lång tid det tar att skapa en demokratisk tradition - och hur stora skillnaderna mellan Sverige och Ryssland är i detta avseende.
Det måste man komma ihåg när man bedömer den senaste tidens protester mot det förfuskade valet i Ryssland. När tiotusentals demonstrerar mot Putin i Moskva är det ett tydligt tecken på att missnöjet med den ryska regimen växer. Men en rysk vår är fortfarande långt bort. Utan en organiserad opposition som kan fånga upp kraven på förändring, kan Putin fortsätta att diktera villkoren, även om han säkert kommer att tvingas till symboliska förändringar.
Att någon annan än Vladimir Putin skulle vinna presidentvalet är uteslutet. Den ryske premiärministern är fortfarande populärare än sitt parti, och motkandidaterna är antingen chanslösa, oseriösa eller både och.
En politisk kultur byggs inte i en handvändning, inte heller partibildningar som på allvar kan utmana om makten. Mer är än något annat behöver den ryska oppositionen arbeta långsiktigt, bygga upp sin organisation. Sakta men säkert, i regionval efter regionalval, kan man förbereda sig inför parlamentsvalet om fem år. Demonstrationerna i Moskva visar att någonting är på gång, men bara långsiktighet kan förändra. Inte politiska spektakel.