Sedan Medhelp tog över ambulansdirigeringen i Uppsala lÀn har flera fall om lÄnga vÀntetider rapporterats. En drabbad Àr Johanna Fors, 27 Är. Hon hade varit sjukskriven i en vecka med ryggproblem och misstÀnkt diskbrÄck nÀr hon förrförra söndagen skulle gÄ ett varv runt huset. Hon hade fÄtt rÄdet att röra pÄ sig, för att komma igÄng.
â Jag sa pĂ„ skĂ€mt till min sambo att om jag inte Ă€r tillbaka om en kvart fĂ„r du leta efter mig.
Nu blev skÀmtet allvar, för pÄ vÀg in ramlade Johanna Fors i trappan. Hon minns inte hur hon lyckades, men hon tog sig till slut upp för en trappa.
â Det gjorde sĂ„ fruktansvĂ€rt ont och jag försökte ringa min sambo för att fĂ„ hjĂ€lp. Han tyckte att jag dröjde, sĂ„ han gick ut för att leta och hittade mig i trappan.
Han hjÀlpte Johanna in i lÀgenheten och upp pÄ soffan. Sambon ringde efter Johannas tvillingsyster, som bor nÀra och Àr undersköterska, och Àven till sjukvÄrdsupplysningen som rÄdde dem att uppsöka akuten, dÄ det rörde sig om ryggproblem. Men sambon och systern gav upp tanken att sjÀlva köra Johanna till akuten.
â Det gick inte. Jag kunde inte komma ur soffan, jag bara lĂ„g dĂ€r och kved. SmĂ€rtan spred sig Ă€ven ned i benen. Det sitter lĂ„ngt inne innan man ringer 112, men nu gjorde vi det, berĂ€ttar Johanna.
Hennes syster Kicki Fors fick veta att ambulansen strax skulle komma, att hon skulle gÄ ned och möta upp den och att Johanna skulle ligga helt stilla. Kicki stod utanför huset och vÀntade. Och vÀntade. Efter en och en halvtimmes vÀntan hade ambulansen Ànnu inte kommit.
â Jag ringde igen och frĂ„gade var de var. De sa att de var pĂ„ vĂ€g, att det var mĂ„nga andra körningar och hon som svarade, jag tror det var samma som jag pratade med första gĂ„ngen, undrade om vi kunde köra in till akuten sjĂ€lva. Men det var uteslutet. Vi fick ju först rĂ„det att Johanna skulle ligga helt stilla. Sedan började hon fĂ„ konstiga krypningar och kramper i benen och de mĂ„ste ha hört hennes skrik i bakgrunden.
Trots att de hade blivit lovade att ambulansen var pÄ vÀg dröjde det ytterligare timmar, totalt nÀstan fyra, innan ambulansen kom. DÄ hade Kicki Fors ringt en tredje gÄng.
â Vi fick inget bra svar varför det dröjde och nĂ€r ambulanskillarna vĂ€l kom sa de att de nyss hade fĂ„tt larmet och Ă„kt direkt. Jag tyckte synd om killarna för det var helt klart inte deras fel.
Nu har Johanna Fors anmÀlt hÀndelsen till PatientnÀmnden. Det rÄdet fick hon pÄ Akademiska sjukhuset dÀr de undrade hur hon hade fÄtt ligga sÄ lÀnge utan vÄrd. Efter ett dygn dÀr Àr hon fortsatt sjukskriven med vad sjukvÄrden tror Àr ett diskbrÄck.
â Jag Ă€r livrĂ€dd för att det ska dröja lika lĂ€nge om jag, eller nĂ„gon av mina nĂ€ra, behöver hjĂ€lp i framtiden. TĂ€nk om det hade varit en hjĂ€rtinfarkt, hur hade det gĂ„tt dĂ„? NĂ€, det kĂ€nns jĂ€tteolustigt. Jag trodde jag skulle dö nĂ€r det gjorde sĂ„ ont, jag fick ju rĂ„det att ligga helt stilla â och hann tĂ€nka mycket under fyra timmar, sĂ€ger Johanna Fors.
Geir-Erik HyvÀrinen, projektledare för sjukvÄrdens larmcentral pÄ Medhelp, vill inte uttala sig förrÀn han har sett en avvikelserapport om fallet. Den kommer han att fÄ nu nÀr Johanna Fors har anmÀlt hÀndelsen.
â Rent principiellt uttalar vi oss inte heller i enskilda patientĂ€renden, sĂ€ger han.
Hur ska ni skapa fortsatt förtroende nÀr folk inte litar pÄ att ringa 112?
â Det Ă€r omöjligt för mig att svara pĂ„ nĂ€r jag inte har all fakta just nu. Jag Ă€r glad att hon kom till vĂ„rd, sĂ€ger Geir-Erik HyvĂ€rinen.