”Schrot und korn” stod det på löpsedeln som Erik Hartman passerade på den tyska flygplatsen i Frankfurt i juni. Bara några veckor tidigare hade vd:n för branschorganisationen Foder och spannmål valts till ordförande i skrothandlarnas branschorganisation Svenska Järn.
Han och kollegerna skrattade åt texten som var förvillande lik svenskans: ”skrot och korn”.
– En kollega sa: ”Det passar ju bra in på dig nu”, säger Erik Hartman.
Och han ser många likheter mellan de två branscherna. Båda hanterar stora mängder och tunga produkter med mycket transporter.
– De har en omfattande logistik och det är den som kan avgöra om man kan få lönsamhet. De är också båda föremål för omfattande regleringar.
Dessutom tillhör de båda kategorin råvaror som handlas på den internationella marknaden.
– Tittar man på tidningarnas näringssidor så kommer det efter börskurserna en liten ruta med råvarupriser på bland annat guld, silver, järnmetaller, majs och vete. Där finns mycket av det som hanteras i min bransch.
Erik Hartman är född och uppvuxen i Uppsala där han läste ekonomi vid universitetet. Därefter har han bland annat jobbat på jordbruksdepartementet och varit vd för Svensk industriförening. I dag pendlar han från gården i Alunda, drygt tre mil öster om Uppsala, till centralstationen och vidare med tåg till kontoret i Stockholm.
Första kontakten med skrotbranschen gjorde han redan på 70-talet då han cyklade till skrothandlaren vid Lindwalls kaffe i Uppsala för att skaffa en pakethållare. Men det var förmodligen för sina arbetserfarenheter han fick uppdraget som ordförande Svenska järn.
– Förhoppningsvis för att jag hade något att bidra med utifrån de erfarenheter jag haft i andra styrelsearbeten och i kontakt med myndigheter. Att jobba i en branschförening är i väldigt hög grad att vara ett språkrör, att jobba med lobbyism och det är viktigt för att föra fram en bransch synpunkter. Men också att vara en kanal åt andra hållet och lyssna på hur myndigheter och politiker tänker.
Efter knappt ett halvår på ordförandeposten har han inte järnkoll på alla frågor än. Men två av de viktigaste är att konkurrensen bevakas och att ta itu med problemet med stölder av värdefulla metaller.
– Kraven på att återvinna blir allt större och det har funnits tendenser att konkurrensen drabbas när det bland annat uppstått väldigt starka kommunala intressen i insamlingen av skrot. Vi tycker att det är viktigt att det också finns möjlighet för lokala entreprenörer att agera.
Erik Hartman brinner för jobbet men också för sång och musik. Som nioåring började han sjunga i Uppsala domkyrkas gosskör och sedan 25 år tillbaka sjunger han i manskören Orphei Drängar.
– Det är väldigt kul. Fokuset man måste ha när man sjunger gör att man tvingas titta bort från annat. Det är ju inte så att man stänger av tankarna på jobbet klockan fem, men när man sjunger finns det ingen plats för dem. Och så är det ju väldigt roligt att stå på scen.
Snart får han möjligheten till det igen. För i dag går flyget till Japan för en två veckor lång Asienturné tillsammans med kören.