Alunda kyrka håller sommaröppet i år. Under morgonmässan har en stadig skara på ett tiotal besökare samlats. Efter mässan äter de frukost tillsammans i kyrkans café, som är beläget längst bak i byggnaden.
När man småpratat klart visar kamrer Jonas Feltenmark till församlingshuset – en av de fyra fastigheter som församlingen äger. Där ingår också prästgården, kyrkan och klockargården.
Alunda församling omsätter årligen strax under tio miljoner kronor, vilket är en god siffra för en församling med 3028 medlemmar. Mellan 20-30 procent av pengarna går till begravningsverksamheten, ungefär 10 procent till fastighetsskötsel och resten till församlingsverksamhet.
Att som församling vara självständiga i styret av sin ekonomi är viktigt, menar Alunda kyrkoråds vice ordförande Örjan Mattsson.
– Vi tycker absolut att det är bra. Det ger oss den frihet vi vill ha.
Inga Alm, kyrkorådsordförande, fyller i:
– Det har ju varit en väldig tendens till sammanslagningar, men man har inte sett någon effekt av att fler skulle gå till kyrkan. Så det är ingenting vi jobbar med just nu.
En av de främsta anledningarna till varför Alunda lyckats hålla sina utgifter låga är skötseln av de befintliga fastigheterna. Församlingen är duktig på frivilligarbete, och det mesta av underhållet utförs av medlemmar. Till exempel har man byggt en ny veranda till prästgården och nya toaletter. De utgifter som tillkommer rör då bara materialkostnader. Man hyr också ut prästgården, men de pengarna går oavkortat till driften av fastigheten eftersom det inte är tillåtet att ta hem vinst på sådan verksamhet.
– Varför den här gruppen fungerar är för att man har så stark anknytning till sin församling. Man har sedan en lång tid tillbaka slagit vakt om sin kyrka, säger Örjan Mattsson.
Kamrer Jonas Feltenmark påpekar dock att rikskyrkan ändå spelar en viss roll för församlingens ekonomi, och att de är väldigt duktiga på att sänka de kostnader som är möjliga.
– Rikskyrkan är ju högst medvetna om hur den ekonomiska situationen ser ut i kyrkan i stort och det sker gemensamma upphandlingar. De har exempelvis sänkt de administrativa kostnaderna som historiskt sett varit en stor utgift. Och det är mycket positivt för oss. Då kan vi satsa på det som är nödvändigt, så som diakoni, utbildning och att göra plats för dem som vill komma hit, säger han.
Läs även: