I förrgår förklarade kommissionens ordförande José Manuel Barroso att han vill införa en EU-skatt på finansiella transaktioner. Att skatten knappast kommer att dra in några större summor verkar inte besvära Barroso, inte heller frågan om EU alls ska ges en sådan beskattningsrätt. Etter värre är skattens tilltänkta syfte: de 57 miljarder euro som skatten årligen förväntas inbringa ska delfinansiera EU:s budget.
Men EU behöver inte en större budet. Om något, behöver budgeten minskas. Ännu fler subventioner till jordbruk och regioner gör inte de krisande euroländernas ekonomier starkare.
Skuldkriserna har uppstått som ett resultat av ansvarslös nationell politik. Utmaningarna ser olika ut för varje land. De har egentligen bara en sak gemensamt - de måste tacklas på nationell nivå. Barroso säger att valutaunionen måste fullbordas med en ekonomisk union för att återfå marknadens förtroende.Men inget europeiskt Alexanderhugg kan få euron på fötter. När budgetarna balanseras och skuldbergen amorteras av, först då återkommer också förtroendet för den gemensamma valutan. Det finns inga genvägar.