Alltför tät förtätning?
Bostäderna behövs och det finns starka skäl för att utveckla den stad som redan finns i stället för att sprida ut nya områden i skogsbackar och på gärden långt från stadskärnan. Men en tät stad kräver också andningsytor, grönområden och rymd som ger rättvisa åt sådana byggnader som ger en stadsdel dess karaktär. Det vore illa om förtätningen drevs så långt att den levande och täta stadsmiljö som så många önskar sig i stället kommer att upplevas som trång och kvävande.
Nu debatteras seminariekvarteret. Byggnadsnämnden har ärendet på bordet i dag. Man får väl utgå från att ingen vill riva själva Seminariet. Men hur blir det med parken och de mindre byggnaderna intill?
Kanske kan någon mindre del av kvarteret utan problem användas för nya bostadshus. Men det som verkligen kommer att behövas i denna del av Uppsala är naturligtvis just en park och därtill den typ av omväxling i stadsbilden som äldre karaktärsbyggnader alltid skapar. Runt om kvarteret byggs nu stora bostadshus, några kvarter bort byggs ännu fler. De som ska bo i denna förtätade del av Uppsala kommer precis som alla andra att vilja ha en lockande stadsdelspark att gå till. Deras barn kommer att vilja gå i en skola av det slag som Seminariet skulle kunna vara, med traditioner och egen karaktär.
Det finns sannolikt en risk för att spekulanterna uteblir på en del av de nya lägenheter som byggs eller planeras om bebyggelsen upplevs som alltför tät. Det är i så fall något som byggnadsnämnden har skäl att fundera över. Förtätning eller stadsläkning får inte betyda att man ska tränga in så många bostäder som möjligt på så liten yta som möjligt.
Uppgiften måste vara att skapa en fungerande stadsmiljö, med allt vad detta innebär - "stadslik" tät bebyggelse, tillräckligt stora grönområden, respektavstånd kring äldre monumentalbyggnader, lockande skolmiljöer. Det är bättre att göra Seminarieparken till ett naturligt och tillgängligt centrum i området än att fylla den med bostadshus.
Så jobbar vi med nyheter