Hon är socionom och har arbetat åtta år i olika verksamheter som driver hvb, hem för vård eller boende, men inte sett något som liknar Frösunda.
– Vår uppgift var att hjälpa unga pojkar som tillhör en av samhällets mest utsatta grupper. Att veta att de inte får den vård de har rätt till skär i hjärtat, säger Anna Lindsjö.
Fram till sitt avhopp för två månader sedan var hon chef på Jan Emanuelsgården i utkanten av Norrtälje. Jan Emanuelsgården tar emot pojkar med sociala problem. Kommunerna betalar mellan 2 600 och 3 600 kronor per dygn för en plats. Frösunda utlovar att ungdomarna ska få vård men enligt Anna Lindsjö rör det sig mer om förvaring.
– Jan Emanuelsgården satsar mycket på att ungdomarna ska komma ut i praktik. Men vissa som inte fick praktikplatser kunde gå hemma i månader och städa, sköta trädgården och liknande. I mina ögon är det inte praktik utan sysselsättning.
Anna Lindsjö säger att bemanningen hölls så låg att det i stort sett var omöjligt att ge någon behandling. Flera gånger ska hon och andra chefer för vårdhem inom Frösunda begärt mer resurser men fått nej av ekonomiska skäl.
– Jag frågade min chef hur jag skulle förklara för kommunerna att ungdomarna inte fått den utlovade behandlingen. Han svarade att kommunerna måste förstå att vi har pressad ekonomi.
Anna Lindsjö berättar om ett system med belöning och bestraffning som används vid Jan Emanuelsgården. Det går ut på att ungdomarna får pengar om de bäddar sängen, går till skolan etc.
– För pengarna ska pojkarna köpa allt de behöver. Bestraffningen kan bestå av exempelvis indragna aktiviteter eller mobilförbud.
Enligt Socialstyrelsen saknar metoden vetenskapligt stöd.
Anna Lindsjö hävdar att personalen saknar rätt utbildning och att ensamarbete är standard. Flera av de fastigheter där Frösunda driver vårdhem i Uppsala län är enligt Anna Lindsjö i undermåligt skick. Avtal med vaktbolag som kallats in vid hotfulla och våldsamma situationer ska ha sagts upp eftersom det var för dyrt.
– Som chef var jag satt under hård ekonomisk press. Under minst 60 procent av min arbetstid var jag tvungen att ragga kunder och fick ringa runt till socialtjänsten i olika kommuner som en försäljare för att få dem att placera ungdomar hos oss.
Anne-Lie Granroth, affärsområdeschef på Frösunda, säger att företagets fokus ligger på kvalitet och inte på ekonomi.
– Jag har aldrig fått direktiv om att vinstkrav skulle gå före ungdomarnas behov, säger hon.
Anne-Lie Granroth håller inte med om att personalen saknar rätt utbildning.
– Det kan vara önskvärt med högskoleexamen men många anställda har genomgått en gymnasieutbildning för behandlingsassistenter och vi erbjuder även internutbildning.
Anne-Lie Granroth säger att man ser över den behandlingsmetod som används på Jan Emanuelsgården och som inte rekommenderas av Socialstyrelsen. Angående brister i fastigheterna ska de åtgärdas. Anne-Lie Granroth framhåller att Anna Lindsjö hade befogenhet att utöka personalstyrkan om den var för låg och att ensamarbete bara förekommer om det inte finns behov av dubbelbemanning.
– Vardagar fanns det bara en person i tjänst som jobbade med behandling, kommenterar Anna Lindsjö.
– Som chef hade jag rätt att ta in extra personal vid akuta situationer men fick veta att det av ekonomiska skäl bara fick användas som en tillfällig lösning.