Allt fler uppgifter hamnar på lärarna
Man har skurit ned så mycket på all kringpersonal på skolorna. Nu måste vi som är kvar vara skolvärdinna, vaktmästare, skolsköterska, måltidspersonal, kurator, psykolog, allt på samma gång. Det händer att jag går in och städar toaletter när det ser allt för illa ut.
Märta Åkeson, lärare på Bergaskolan i Uppsala, kan berätta mycket om nedskärningarsom drabbat skolan. Själv ägnar hon ibland en del av sin lunch åt att stödundervisa en elev.
Foto: Magnus Eriksson
Forskarrapporten, som UNT presenterade på måndagen, där 90-talets besparingar pekas ut som en avgörande orsak till utmattningssjukdomar hos lärare, förvånar inte lärarna på Bergaskolan.
— Den stämmer. Arbetsbelastningen har verkligen ökat. Grupperna blir större och resurserna mindre, säger Birgitta Lind, textillärare med 30 års erfarenhet.
Linda Schiöld är ny i yrket och det är hon glad för.
— Det är skönt att de här förändringarna kom före min tid. Jag vet inte hur det varit och kan inte jämföra, säger hon.
Tid när det fanns utrymme
Kollegan Märta Åkeson har ett annat perspektiv.
— Vi som varit med länge, vi har upplevt något helt annat. En tid när det fanns utrymme för att dela upp klasserna i små grupper, när barnen blev omhändertagna på ett helt annat sätt, säger hon.
Men båda kan enas om förhållanden som borde vara annorlunda. Tillgången på speciallärare, till exempel.
— Min klass, en femma, får 40 minuter speciallärare per vecka, berättar Linda Schiöld.
Märta Åkeson har gjort precis det som enligt forskarrapporten numera blivit ganska vanligt: hon har tagit saken i egna händer och ger en elev stödundervisning på lunchraster.
Hanna Raak, klassföreståndare för Bergaskolans sjundeklass, gör ett hastigt besök i lärarrummet. Hon har kastat i sig maten och ska ägna resten av lunchen åt idrott med sexorna. Den ordinarie idrottsläraren är upptagen med friluftsdagen. Hanna Raak har ännu inte avslutat sitt första år som lärare. Hon arbetar 75 procent, just för att inte bränna ut sig. Hon är glad över att skolfrågorna hamnat i fokus de senaste åren.
Tror på förändring
— Jag tror att det blir någon form av förändring snart, säger hon.
Mats Liljas, 1-7-lärare, har arbetat i snart fyra år. Han älskar sitt jobb.
— Men visst är det tufft, många stökiga barn, lite resurser och små möjligheter till vidareutveckling, säger han.
Mindre klasser är ett hett önskemål.
— Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner ge barnen vad de behöver. Jag har inte tid att titta alla i ögonen och se dem som personer, säger Erika Svensson.
Hon är kritisk till politikerna, som hon anser inte känner till verkligheten.
— De säger åt oss att vi måste omorganisera. Men det har vi gjort nu, varje år under tio års tid, känns det som. Skolan behöver fler vuxna och fler vuxna kostar mer pengar.
Fotnot: Debatten om lärarnas arbetssituation fortsätter på UNT:s webbsida, www.unt.se
Så jobbar vi med nyheter