Allt fler unga brottsoffer söker hjälp
Starka känslor som rädsla, ångest, ilska och hämndlystnad slår klorna i den som utsatts för brott. Sådant är svårt att hantera själv. Allt fler ungdomar som råkar ut för brott söker sig till kommunens Stödcentrum för unga brottsoffer.
Natalie Pogossov arbetar på kommunens Stödcentrum för unga brottsoffer tillsammans med Staffan Wiman. De är båda socionomer med utbildning i familjeterapi och har lång erfarenhet av att arbeta med ungdomar.
Antalet kontakter och samtal ökar hela tiden. Om lika många kommer resten av året som under första kvartalet sker det en fördubbling i år jämfört med förra året.
Ungdomarna får både hjälp med att bearbeta vad de varit med om och praktisk information om hur en polisutredning och rättegång går till och hur man söker skadestånd och ersättning.
— De flesta har aldrig varit i en tingsrätt. De måste förberedas på att svara på svåra frågor, att kunna återge sin berättelse klart och tydligt och att den åtalade kanske förenklar, förringar eller ljuger, säger Staffan Wiman.
På första mötet brukar en förälder vara med. Sedan kommer den drabbade ensam på minst tre stödsamtal.
— Oftast vill de fortsätta. Om det blir rättegång rivs såren upp, man är nervös och rädd och vill prata om hur en rättegång går till. Efteråt kanske gärningsmannen går fri och då blir det kris igen, berättar Natalie Pogossov.
Vid behov pratar de med föräldrarna separat.
— Föräldrarna spelar en stor roll som ett naturligt stöd. Men det händer att de förvärrar traumat genom att säga: "Det var ditt fel, du skulle inte ha stannat ute så länge, om du gjort som vi sa skulle det inte ha hänt."
De kan också vara vilse i föräldrarollen eller känna sig ensamma om vad de råkat ut för. I dagsläget finns egentligen inte kapacitet att jobba med föräldrarna också, så nu har man sökt pengar från brottsoffermyndigheten för en halvtidstjänst för det ändamålet.
Vi träffas i nya polishuset, i matsalen som går i mörkgrått och vinrött. Staffan Wiman råkar ha mörkgrå byxor och vinröd skjorta.
— Det var den enda skjortan som var ren, förklarar han.
Nyligen fick Stödcentrum för unga brottsoffer ett rum i polishuset för att underlätta samarbetet med polisen. De håller även till på Suttungs gränd.
Staffan Wiman betonar att stödsamtalen är helt frivilliga.
— Behoven ser väldigt olika ut och det är också olika hur man hanterar situationen, säger han.
De som kommer har råkat ut för alla möjliga typer av brott; sexuellt ofredande, olaga hot, rån och försök till rån. Vanligast är misshandel.
— Den senaste tiden har det varit flera tjejer som misshandlats av tjejer, men det kan vara en slump, säger Natalie Pogossov.
En del får kontakt med stödcentret genom en lärare, skolkurator eller skolsköterska. Andra via socialtjänsten eller brottsofferjouren. Men de flesta har fått veta att den här hjälpen går att få när de gjort en polisanmälan.
Ungdomar tipsar varandra också.
— Det tolkar vi som att det funkar, säger Natalie Pogossov.
Hon ger ett exempel på ett möte med ett ungt brottsoffer.
— En kille på 17 år är aldrig rädd. Han svarar "det är lugnt" när man frågar hur han mår. Men när vi börjar prata visar det sig att han sover med lampan tänd, har svårt att koncentrera sig i skolan, saknar aptit, inte törs gå ut på stan, har tappat greppet om kompisarna. Får man en sån kille att säga "jag är rädd", då har man hjälpt honom att börja bearbeta krisen. Då känns det bra.
FAKTA
Uppsala kommuns Stödcentrum för unga brottsoffer är ett av flera liknande stödcenter i Sverige. Det startade hösten 2003 och arbetar utifrån en metodik som rekommenderas av socialstyrelsen och är utarbetad av socionom Ann Hellströmer. Först hålls ett informationsmöte och sedan tre stödsamtal, vid behov flera.
Under 2004 kom 109 ungdomar till stödcentret för 391 stödsamtal. Första kvartalet i år fick centret 51 nya kontakter och höll sammanlagt 182 stödsamtal.
Så jobbar vi med nyheter