Allt fler springer
Nästan en och en halv miljon svenskar joggar regelbundet och allt fler deltar i stora lopp. Första veckan i juni arrangeras Vårruset och Blodomloppet i Uppsala, bägge med fler deltagare än någonsin.
Löpa kan man göra i ur och skur.
Foto: Rolf Hamilton'
- Joggning och löpning är inte nördigt längre. Det har blivit modernt och trendigt att springa, säger Fredrik Trahn, pressansvarig på Friidrottsförbundet.
Enligt en undersökning av Riksidrottsförbundet har intresset för joggning ökat rejält de sista åren. 19 procent av alla svenskar mellan 7 och 70 år joggar minst en gång i månaden. Det gör motionsformen till den tredje vanligaste i Sverige. Gång och promenader är den vanligaste och på andra plats kommer styrketräning.
Det finns flera orsaker till den stigande joggningstrenden. Ola Stadler, statistiker på Riksidrottsförbundet tror att en förklaring är att medvetenheten om kopplingen mellan motion och hälsa har ökat. Dessutom är joggning enkelt och tidseffektivt vilket passar 2000-talsmänniskan. Man kan jogga på lunchen eller när barnen har somnat.
- Det är ett bra sätt att motionera på. Man kommer ut, inga förberedelser krävs, det är bara att ta på sig löparskorna. Och det ger allsidig träning, säger Anja Åkerlund på Uppsala IF.
En tredje orsak kan vara det enorma utbudet av kläder, skor och tekniska attiraljer designade för löpning och joggning som attraherar människor.
- När det gäller joggingkläder har sko- och konfektionsindustrin exploderat de sista åren. Så man behöver inte springa omkring i gamla tråkiga mysoveraller längre, säger Fredrik Trahn.
Han berättar att vi just nu är inne i den tredje löparvågen. Den första kom på 1960-talet då Lidingöloppet arrangerades för första gången. Folkhälsa låg högt upp på den politiska agendan och elljusspår anlades i naturområden. På 1980-talet rullade den andra löparvågen in och spreds över hela världen. Skofabrikanterna började tillverka riktiga träningsskor och Stockholm Marathon hölls för första gången.
Med ökat intresse för joggning och löpning kommer också ett ökat intresse för att delta i lopp. - Det märks att det har blivit jättepopulärt att springa lopp. Loppen blir fulla väldigt snabbt numera. Man måste anmäla sig tidigt för att få plats, säger Anja Åkerlund.
Hon ska springa blodomloppet i Uppsala på onsdag tillsammans med ett gäng kollegor från jobbet. I år har 7000 personer anmält sig till Blodomloppet. Förra året var det 4700 och året dessförinnan 2700. Även till Vårruset i Uppsala ökar antalet deltagare för varje år. Till loppet på måndag har 3500 anmält sig. Och fler och fler vill springa Stockholm Marathon. Dagens tävling fulltecknades redan den 1 december 2008, då 18 500 hade anmält sig.
I och för sig kan man ta anmälningssiffrorna med en nypa salt. För på alla lopp är det ett helt gäng som aldrig dyker upp vid start. De senaste åren har mellan 2000 och 4000 av dem som anmält sig till Stockholm Marathon låtit bli att komma. Om de blivit sjuka eller sitter på ett fik och gömmer sig med en chokladkaka är det dock ingen som vet. Även på Vårruset och Blodomloppet brukar det vara några hundra som inte dyker upp.
Men trots avhopparna kan man konstatera att det är mer populärt än någonsin att delta i lopp. Hur kommer detta sig?
- Man vill göra det som många gör. Så har det alltid varit. Många drar med sig fler, det är vanligt att kompisgäng och kollegor deltar i lopp som en gemenskapsgrej, säger Fredrik Trahn.
- Jag tror att många tycker att det är roligt att ha ett mål med träningen. Att loppen blir en stor motivation till att träna kontinuerligt. Sedan är det roligt att komma iväg och göra något kul tillsammans. Löpning som annars är en individuell sport blir på så vis socialt, säger Anja Åkerlund.
De stora loppen lockar mycket då de har ändrat karaktär från rena tävlingar till stora folkfester. I anslutning till tävlingen är det vanligt med mattält, orkestrar som spelar musik och massor av folk som kommit dit för att heja på eller uppleva stämningen.
- Att delta i lopp är något väldigt speciellt. Man känner en otrolig gemenskap och i bland är det rena karnevalsstämningen, säger Anja Åkerlund.
Första loppet hon sprang blev en aha-upplevelse. Det var Stockholm Marathon 1994.
- Det är en sådan kick. Dels på grund av prestationen, att man känner glädje över att ha klarat det. Men också på grund av den härliga stämningen runt omkring. Ju jobbigare loppet borde vara, desto roligare blir det och kicken större, säger Anja Åkerlund.
Så jobbar vi med nyheter