Många har kanske föreställningen att personer med helsvensk bakgrund övergår till högskolestudier i större utsträckning än dem med rötter i utlandet. Men det är precis tvärtom.
Bland dem som är födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar avancerar 59 procent från gymnasiet till högskolan.
Det är betydligt högre jämfört med siffran för etniska svenskar, det vill säga inrikesfödda personer med två inrikesfödda föräldrar. Bland dem är det bara 50 procent som skaffar sig en högskoleutbildning.
Fyra personkategorier har jämförts. De övriga två grupperna är personer födda utomlands samt de med en utrikesfödd förälder.
Ingen av grupperna har en så låg siffra som etniska svenskar när det gäller övergång till högskolestudier.
Det visar en rapport från Universitetskanslersämbetet, UKÄ, som kom i våras och bygger på statistik för 99 000 personer.
UKÄ skriver att studenter med utländsk bakgrund var underrepresenterade fram till för några år sedan, men numera har de alltså passerat studenter med svensk bakgrund. Enligt UKÄ har samma bild framkommit även i andra studier.
– Vi vet inte vad detta beror på. Vi kan bara konstatera att utländsk bakgrund inte längre är någon avgörande faktor vid studenternas beslut att studera vidare efter gymnasiet. Det säger Fredrik Svensson vid UKÄ:s analysavdelning.
UKÄ har kartlagt högskolestudenternas bakgrund ur flera perspektiv. Vid sidan av utlandsanknutna personer finns ytterligare en grupp som tidigare varit underrepresenterad men där en förändring skett.
Det gäller kvinnor. Sedan 1977 är kvinnorna i majoritet på landets lärosäten och utgör numera cirka 60 procent av studenterna.
Det finns dock en form av snedrekrytering som visat sig mycket seglivad och den gäller social bakgrund. Följden är att barn till högutbildade föräldrar går vidare till högskolan i betydligt större utsträckning än dem med lågutbildade föräldrar.
Om minst en förälder har forskarutbildning pluggar 86 procent av barnen vidare men om föräldrarna enbart gått grundskola är siffran bara 21 procent. Så har mönstret sett ut under många år.
Genom breddad rekrytering skulle fler gymnasister från studieovana hem kunna förmås att studera vidare. Men på senare tid har företrädare för olika lärosäten signalerat att nya studenter ofta har dåliga förkunskaper, skriver UKÄ. Det finns farhågor att problemet förvärras om andelen studenter från studieovana miljöer ökar.
För att undersöka saken har UKÄ gjort en statistisk beräkning baserad på olika elevgruppers gymnasiebetyg. Den visar att det finns en stor grupp gymnasieelever från studieovana hem som inte går vidare till högskolan, trots höga betyg.
UKÄ beräknar gruppen till cirka 5 000 personer i varje årskull och skriver att en del av dem skulle kunna fångas upp med mer riktad rekrytering.
– Studiekapacitet finns oavsett bakgrund och erfarenheter, vilket ju också UKÄ:s rapport visar, och det vore dumt att inte tillvarata den, säger Malin Ekström vid studentavdelningen på Uppsala universitet.
Enligt henne finns forskning som fastslår att valet att studera på högskolan i många fall avgörs redan när personerna är i 14-årsåldern.
– Det är svårt för universitetet att påverka så unga personer att läsa vidare, konstaterar Malin Ekström. Kanske bör vi komma ut tidigare på skolorna och även bli bättre på att förmedla en bild av universitetet som en plats där fler kan känna sig hemma.
Hon uppger att det vid Uppsala universitet pågår ett omfattande arbete för att bredda rekryteringen på en rad olika plan.
– Insatserna gäller allt från att motverka ojämn könsfördelning vid vissa utbildningar till att öka rekryteringen av personer med utländsk bakgrund till program där de är i minoritet.
Bland de insatser Uppsala universitetet använder för en breddad rekrytering finns exempelvis information till presumtiva studenter, studentmedverkan vid rekryteringsarbete samt möten med gymnasieelever.
– Frågan är komplex och handlar även om sådant som om folk har råd att ta studielån och om det finns tillräckligt med studentbostäder, framhåller Malin Ekström.