Det framgår av en ny svensk studie, som publiceras i den ledande cancertidskriften Journal of Clinical Oncology.
– Glädjande nog ser vi att både överlevnaden och chanserna till att få egna biologiska barn har blivit allt bättre. För de allra flesta unga kvinnor med Hodgkins lymfom bör det vara ett lugnande besked att ett liv utan egna barn inte är priset som de måste betala att kunna bli friska, säger cancerläkaren och forskaren Ingrid Glimelius vid Akademiska sjukhuset, Karolinska institutet och Uppsala universitet.
Hon och doktoranden och statistikern Caroline Weibull är huvudansvariga för studien, som omfattar 449 kvinnor som någon gång under perioden 1992 till 2009 fick diagnosen Hodgkins lymfom. Kvinnorna var mellan 18 och 40 år när deras lymfkörtelcancer upptäcktes.
– Hodgkins lymfom är en ganska ovanlig tumörsjukdom i befolkningen i stort, men hos unga vuxna är det den vanligaste cancerformen. Eftersom sjukdomen företrädesvis drabbar unga som ofta ännu inte fått barn är det extra viktigt att veta hur behandlingen med upprepade cellgiftkurer påverkar fertiliteten, säger Ingrid Glimelius.
Efter att ha fått diagnosen Hodgkins lymfom och behandlats för sjukdomen födde totalt sett knappt 23 procent av kvinnorna barn. Det är en klart lägre andel än de 29 procent av lika gamla kvinnor ur befolkningen i stort som fick barn under samma tid.
– Ser vi till kvinnor som fick diagnosen Hodgkins sjukdom någon gång under åren 2004 till 2009, alltså mot slutet av den tidsperiod vi studerat, finns dock ingen skillnad i barnafödande mellan dem och kvinnor i allmänhet i samma åldrar, säger Ingrid Glimelius.
Numera finns möjligheter att inför en tuff cellgiftbehandling spara embryon, ägg eller spermier för en eventuell framtida provrörsbefruktning om patienten skulle bli steril. De allra flesta kvinnor som fick barn efter att ha behandlats med cellgifter för Hodgkins sjukdom blev dock gravida spontant, utan någon sådan hjälp.
– Trots att dagens cellgiftkurer botar fler patienter än någonsin tidigare tycks de alltså ändå vara mindre giftiga för äggstockarna och påverka den framtida fertiliteten mindre än tidigare använda behandlingar. Oftast verkar det dock dröja några år innan äggstockarna har återhämtat sig tillräckligt för att en spontan graviditet ska bli möjlig, säger Ingrid Glimelius.
Enligt forskarna kan dock även andra faktorer ha bidragit till att andelen kvinnor som får barn efter att ha behandlats för Hodgkins lymfom har ökat. Dit hör till exempel information om att en graviditet efter genomgången cancerbehandling inte ökar risken för att cancersjukdomen ska komma tillbaka eller för skador på det väntade barnet.
I dag drabbas färre än var tionde patient med Hodgkins sjukdom av återfall efter att ha genomgått behandling med upprepade cellgiftskurer. För den numera lilla grupp kvinnor som måste genomgå en stamcellstransplantation efter att ha fått återfall återkom inte fruktsamheten. Inga kvinnor som haft återfall fick senare barn.
– Det är omöjligt att förutsäga vilka som kommer att drabbas av återfall. Därför finns goda skäl att redan före de första cellgiftkurerna informera om de kvarstående riskerna för återfall och sterilitet och om möjligheterna för dem som senare vill ha barn att ta ut och frysa ner embryon, ägg eller äggstocksvävnad för en eventuell framtida fertilitetsbehandling. Kvinnan själv bör få avgöra om hon ska göra det, säger Ingrid Glimelius.