Allhelgona med särskild känsla
Allhelgonahelgen kommer utan reklam. Inga butiker försöker tjäna pengar på denna högtid. Det får Halloween stå för. Utan pretentioner smyger allhelgonahelgen in en höstvintrig helg.
Foto:
Att cykla denna årstid måste vara bland det mest trotsiga man kan göra. Det är ju så kallt! Varmt på ryggen visserligen (om nu detta räknas som nåt positivt?) men händerna blir helt avdomnade, och huvudet sprängfyllt av den hårda luft som brusar genom öronen. Cykelkedjan är trög av frost och backen före kyrkogården känns som ett hån: Uppför, uppför, uppför...
Nåväl, framme vid de tusen och åter tusen gravstenarna måste jag medge att det är en speciell känsla. Man träder in i en annan värld. Krattade grusgångar och stillsamma skuggor som stryker omkring i mörkret för att hedra minnet av döda släktingar och vänner. Vi deltar i spelet av mörka gestalter som irrar omkring blad gravarna. Det är lättare sagt än gjort att hitta i detta kvällsdis, där endast stearinljusen guidar oss.
Gravstenar är försedda med inristade symboler, kärleksförklaringar eller dikter. Långt borta avslöjar en kiosk med gula neonfärgade bokstäver den vardagliga världen. Den skrikiga texten känns som en förolämpning mot gravarna och de döda.
Efter ett tag återkommer kylan i händerna med förnyad styrka. Då är det dags att gå tillbaka till verkligheten. I världen därute kör bilarna omkring och lämnar vita rökmoln efter sig. Svärande cyklister och bortvända gångtrafikkanter korsar bilmönstret. Livet utanför är helt omedvetet om kyrkogårdens stilla tillvaro. Kanske är denna högtid för många inte mer än en röd textrad i almanackan? Hos mig hänger dock kyrkogårdens lugn och melankoli kvar hela vägen hem.
Så jobbar vi med nyheter