Vid långborden hörs igenkännande skratt. Där står kaffekoppar ur Rörstrands Grön Anna-servis, hembakt äppelkaka och smörgås med ost och paprika.
– Det finns inget som säger att man måste tillhör församlingen, det är öppet för alla, men det är äldre som kommer hit, det är ju mest vi som är daglediga, säger Ingrid Palm, som ansvarar för programverksamheten tillsammans med tre andra i församlingen.
För besökaren Gerdy Persson kolliderar sammankomsterna med hämtning av barnbarn och besök hos maken som bor på ett demensboende. Men när hon är här är det för den andliga gemenskapen och för att träffa vänner.
– Om jag isolerar mig och bara sitter hemma går det bara utför. Nej, det är viktigt att komma ut bland folk.
Det kristna budskapet i sång och musik tilltalar de äldre, menar Ingrid Palm. Många känner igen melodier från när de var barn och kan sjunga med. "Pärleporten" och "O, store gud" är två favoriter. En del som känner sig ensamma möts av en stor famn och ingen tittar snett på en.
– Ytterst gör vi det här för att vi har vår tro. Den vill vi inte hålla inom oss, för vi känner att vi har ett budskap som är hållbart, säger Ingrid Palm med ett milt leende.
Denna eftermiddag har det kommit 75 deltagare, ibland kommer ännu fler. Karin Andersson är en av dem som regisserat bakom kulisserna. Hon har bakat och kokat kaffe. Sven Eriksson i stolen bredvid säger att han är en sporadisk besökare. Han kom hit i dag för att han kände till trubaduren, som han tycker är folklig och lättsam.
Dragplåstret ska åka hem till Hampetorp efter sin spelning. Innan han avrundar frågar han ut i publiken om de vill lyssna på en sista sång - och får ett rungande ja till svar.
– Några har kanske tvättstugan efter det här och bråttom iväg? Förresten, är det någon som använder stenmangel? Jag minns att mamma manglade så styvt att lakanen kunde stå i ett hörn, säger Håkan Isacsson innan tonerna av "O, store gud" tar vid med gitarr och sång.