- Wow, det är ju karaoke i kväll! Nu kör vi!
Gänget som strömmar in prick klockan nio på kvällen blir glatt överraskade av synen av den stora skärmen som sitter uppe på en av kortväggarna på Göteborgs nation. En projektor lyser upp rummet och textrader fladdrar fram över Chris Turners ansikte.
- Come on in and sign up! uppmanar han oss.
- Don`t make me sing all night, fortsätter Chris som kommer från England.
Han har, tillsammans med en kille till, tagit på sig ansvaret för kvällen. Tanken är att uppdraget ska vara frivilligt, den som vill kan ansvara för en karaokekväll. Som tack får man en bit mat och dryck.
Det är lite trögstartat, men efter en stund börjar folk komma igång och leta bland de 700 låtar som finns att välja mellan. Fler och fler skriver upp sig på listan som ligger vid projektorn. Elisabeth Wernesjö och Pontus Bornold är första paret ut. De väljer Dancing Queen och trängs vid den gemensamma micken.
- Min röst var sämre än väntat, jag hade repat med Ultunas manskör precis innan, säger Pontus Bornold efteråt om sin sånginsats.
- Först ville de att vi skulle sjunga Stockholm i mitt hjärta, men det hade varit för pinsamt. Abba är mer klassiskt.
Ju längre kvällen lider desto mer kommer publiken igång. Sångarna får nästan problem att överrösta allsången som råder i lokalen, men det verkar inte störa någon. Då klämmer man bara i lite till, som de tre tjejer som snarare skriker än sjunger Money, money, money. Man verkar ta den tonart som känns mest bekväm för stunden och det är snarare fri koreografi än skönsång som premieras av de jublande åhörarna.
- Vi är verkligen i högkulturella kretsar nu, ropar en kille till sin bordsgranne ironiskt.
A4-papperet är nu fulltecknat av personer som vill hålla i micken, Roger Pontares När vindarna viskar mitt namn dundrar i hela lokalen och att det är sångarglädje som flödar råder det ingen tvekan om.