All fetma farlig för hälsan

Till skillnad från normalviktiga personer har även till synes hjärtfriska feta kvinnor och män för det mesta störningar i blodkärlens reaktionsförmåga och blodlevringen som på sikt kan bidra till att de insjuknar i hjärtinfarkt eller stroke.

Uppsala2011-06-12 08:29

Det framgår av en studie bland drygt 1 000 70-åriga kvinnor och män i Uppsala, som publiceras i nätupplagan av den välrenommerade facktidskriften Arteriosclerosis, trombosis and vascular biology.
– Tvärtemot vad en del forskare har hävdat visar vår studie att all fetma är ohälsosam, även i de fall den inte är förknippad med det så kallade metabola syndromet, säger Lars Lind, professor i medicin vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Det metabola syndromet – i form av ”ölmage” och uttalade rubbningar i blodfetter, blodtryck och blodsockernivåer – är mycket vanligt bland feta kvinnor och män. Det är väl känt att personer med sådana rubbningar löper ökad risk att insjukna i diabetes, hjärtinfarkt och stroke.

Flera forskare har hävdat att det är just den höga förekomsten av det metabola syndromet bland feta kvinnor och män som är förklaringen till att de insjuknar i hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke mycket oftare än vad normalviktiga personer gör.
Några forskare har till och med lanserat begreppet ”metabolisk frisk fetma” som beteckning på fetman hos personer som inte har det metabola syndromet.
– Våra resultat visar dock att även feta personer utan det metabola syndromet skiljer sig från normalviktiga personer när det gäller flera andra faktorer som på sikt kan bidra till hjärt-kärlsjuklighet, säger Lars Lind.

Vid en omfattande hälsokontroll som deltagarna i studien genomgick gjordes inte bara sedvanliga mätningar av vikt, längd, blodtryck, blodfetter och blodsocker. Med speciella tekniker undersöktes också bland annat blodkärlens förmåga att snabbt dra ihop eller vidga sig, graden av åderförkalkning i halsens pulsådror och halten av flera ämnen i blodet som kan bidra till att det uppstår blodproppar.
Jämfört med normalviktiga personer hade som väntat feta personer med det metabola syndromet mindre ”spänstiga” blodkärl, mer åderförkalkning i halspulsådrorna och högre halter i blodet av ämnen som kan leda till blodproppar.

Men även feta kvinnor och män utan det metabola syndromet hade betydligt oftare än normalviktiga personer försämringar av blodkärlens reaktionsförmåga, tecken på åderförkalkning och högre halter i blodet av ämnen som kan bidra till att blodet levrar sig.
Nyligen visade Lars Linds forskargrupp i en annan studie att fetma i medelåldern, även utan det metabola syndromet, nästan fördubblar risken att insjukna och dö i någon hjärt-kärlsjukdom under de kommande tre decennierna.
– Försämrad reaktionsförmåga hos blodkärlen och förhöjda halter av olika ämnen som kan leda till blodproppar kan vara förklaringen till detta. Detta innebär att rådet att av hälsoskäl gå ner i vikt bör ges till alla feta personer, oavsett om de har det metabola syndromet eller inte, säger Lars Lind.
 

FAKTA

Så räknar man ut BMI
Kroppsmasseindex, BMI, räknas ut genom att dividera kroppsvikten (uttryckt i kilo) med längden multiplicerat med längden (uttryckt i meter). För till exempel en 170 centimeter lång person som väger 68 kilo är kroppsmasseindex 23,5 (68/1,7 x 1,7).

Ett BMI som är lägre än 20 räknas som undervikt, ett mellan 20 och 24,9 som normalt, ett mellan 25 och 29,9 som övervikt och ett från 30 och uppåt som fetma.
En 170 centimeter lång person passerar fetmagränsen BMI 30 om han eller hon väger drygt 86 kilo. För en 180 centimeter lång person ligger fetmagränsen vid en kroppsvikt på cirka 97 kilo.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om