I Uppsala län har tre älgförvaltningsområden granskats, nämligen Östervåla, Österbybruk och Almunge, som tillsammans motsvarar en landareal på 535 000 hektar. I genomsnitt är 6,6 procent av den yngre tallskogen skadad av topp- och stambrott eller barkgnag.
Det är en svagt ökande trend. Skogsstyrelsen bedömer att skadorna kan minska om älgstammen anpassas till rådande fodertillgång samtidigt som mängden foder på sikt behöver öka. På allt fler håll vållar även dovhjort och kronhjort problem för skogsägarna, vilket UNT skrev om i helgen. Men älgen är fortsatt det djur som gör mest skada på skogen.
Älgen äter till stor del yngre tall på vintern. Flera skogsägare har planterat gran istället för tall, just för att undvika att ge djuren det de helst vill äta. Men det anser Skogsstyrelsen vara en utveckling i fel riktning.
– Gran ger mer barr och svåräten vegetation. Det gör att älgen betar tallen ännu hårdare, vilket i slutänden leder till ännu färre planterade tallar.
Vid senaste årsskiftet trädde en ny älgförvaltningslag i kraft. Meningen är att den i högre grad än tidigare skall baseras på kvalitetssäkrade inventeringsmetoder, det vill säga den kunskap som är möjlig att få fram om älg, skogsskador och viltfoder.
– Det handlar om att försöka finna en gyllene medelväg där ekosystem, antalet viltolyckor, rovdjurens antal, den biologiska mångfalden och ekonomin vägs in. Det är först då vi kan nå en hög samhällsnytta, säger Matts Rolander, regionalt viltansvarig på Skogsstyrelsens Mellansvenska region.
Men är det inte skogsbolagens ökande vinstkrav som i själva verket är den främsta drivkraften för att minska skadorna?
– Det är en stor del, säger Matts Rolander. Skogsägarna har givetvis ett ekonomiskt intresse i sitt brukande. Men vi har också ett samhällssystem som önskar högt välstånd. Då spelar ekonomin en väsentlig roll.
– Målet är att skapa förutsättningar för en älgstam av hög kvalitet som är i balans med fodertillgången. Det gynnar både skogsbruk och älgstammen.
I dag arbetar Skogsstyrelsen allt mer med att ge älgförvaltningsgrupperna objektiva underlag om tillståndet i skogen så att viltförvaltningen blir bättre.
Men hur skall man lösa betesskadorna på tall?
– I områden med stora skador måste avskjutningen öka, men det är viktigt att skjuta rätt djur. På sikt handlar det om att skapa mer mat för älgar och hjortar. Nu hinner foderkapitalet inte återhämta sig och älgstammens hälsa riskerar att försämras. I Sörmland, där granplanteringarna ökat, kan en årskalv ibland bara väga 20 kilo mot normalt 80 på hösten. Ett aktivt skogsbruk med avverkningar ger mycket nytt foder.
Kan man stödutfodra älgen med ensilage?
– Jo, men då ökar betesskadorna mycket kraftigt i de områdena, säger Matts Rolander.