Tre sorters instrumentensembler, en vokalsolist och tre körer hade i Universitetsaulan samlats för att växelvis (med retorisk vältalighet sammanfogade av konferencier Christer Åsberg) ge en varierad och välkryddad bild av tonsättaren. Vokalsolisten sopranen Susanna Levonen sjöng till orkester tre romanser. Inlevelsefylld, stundtals yvig tolkning som klingade särskilt bra i sången Saa tag mit Hjerte. Alfvéns älskade kompositioner och arr för kör demonstrerades av två blandade körer, en damkör och en manskör. UAK under director cantores Stefan Parkman sjöng tre sånger. "Aftonen" sjöngs i all sin svårighet klangrikt och vackert. Allmänna Sången under nya dirigenten Maria Goundorina sjöng fyra sånger och visade vilken jämnare klang en större kör kan åstadkomma.
Damkören La Cappella var oväntat "väluppfostrade" både i arrangemang och utfö- rande trots att de avslutade med en "kvinnokampssång" Kvinnornas lösen. OD byggde under Cecilia Rydinger Alins ledning upp ett spännings- och klangcrescendo vilket kulminerade i den fjärde sången, Gryning vid havet.
Akademiska kapellet under dirigent Stefan Karpe beledsagade vokalsolisten med stor klangkänsla och säkerhet, jag saknade bara ett alldeles eget framträdande. Trio X gjorde en egenartad blandning av dur/moll, snabbt/långsamt i en lika fyndig mix av Vallflickans dans och Roslagsvår. Uppsala University Jazz Orchestra under Ulf Johansson Werre utförde en alldeles egen Fantasi över Midsommarvaka. Rätt suveränt i samspel/samsång och solospel, men vad skulle Alfvén själv sagt om att bli riffleverantör till ett storband?
Svar finns i Alfvéns egen åsikt om musik (citat från 1951) "... där finns såväl sorg och förtvivlan som glädje och humor; och allt detta har samma rätt att komma till uttryck." Jag tror att Alfvén skulle ha gillat allt denna eftermiddag.