Förändringarna är stora och många. Så stora att de kan innebära en rejäl kris, berättar psykolog Christina Hall på psykoterapimottagningen S:t Lukas i Uppsala, och nämner känslor av tomhet, meningslöshet, nedstämdhet och sorg över att något som varit en stor del av identiteten inte längre finns kvar.
Tiden efter pensioneringen är något som flera vill tala om i den korttidspsykoterapi för personer från 65 år som S:t Lukas nu för andra gången har fått pengar till från Otto Nordstrands hälsofond. Tack vare den kan man erbjuda tio samtal för 80 kronor gången mot ordinarie 840.
– Jobb är strukturerande. Utan det kan man känna sig utanför och osynliggjord i såväl samhället som i själva livet, säger Christina Hall. Hon börjar själv närma sig pensionsåldern och har lätt att tänka sig in i situationen.
I den utvärdering som gjorts av äldreprojektets första omgång dyker ”osynlig” hos fler än en. Som hos den 70-åriga kvinna som trots att hon strävat i hela sitt liv för att hålla samman familjen och arbetat extra på kvällarna känt som att hon inte funnits, som om hon varit osynlig. I samtalen blir hon sedd och tydliggjord.
Ett annat exempel är den kompetenta yrkeskvinnan som gått i pension och nu är hemma på heltid med sin pensionerade man. Förväntningarna både från sig själv och mannen är att hon ska stå för markservicen. Tidigare invanda könsroller förstärks och kvinnan känner sig fångad i en fälla, osynliggjord och nedstämd.
Eller mannen som tidigare helt gått upp i sitt arbete och som efter pensionen känner att livet inte har någon mening och nu behöver hitta ett annat innehåll. De äldre som har kommit har ungefär samma slags problematik och livsfrågor som övriga som söker S:t Lukas, men med skillnaden att de äldre vet att ”bäst före datum” för många av livets möjligheter har passerats, att det inte finns någon tid att ta igen det som förlorats. Men man kan fortfarande förändra, vilket var så gott som samtligas inställning och strävan.
– Att det aldrig är för sent att förändra och förändras är vår största erfarenhet av projektet, säger Christina Hall.
– Vi ser att det finns möjlighet till frigörande krafter långt upp i åldern, att man alltid har möjlighet att komma fram till försoning i stället för förtvivlan. Vi upplevde att det ingav känslor av hoppfullhet, förundran och ödmjukhet över livets möjligheter.