Åldrandets olika ansikten
Den gudarna älskar dör ung, myntades av romarna i det gamla Grekland. Sedan dess har strävan efter skönhet och ungdomlighet följt oss in i 2000-talet där tandimplantat och rynkkrämer tillhör vardagen. Samtidigt blir vi svenskar allt äldre.
Evelina Lundqvist sminkar UNT:s reporter.
Foto: Annika af Klerker
Vid busskuren utanför Åhléns skrattar kvinnan på reklamskylten. Skrattet hörs naturligtvis inte men hörs ändå, om man tittar noga. Hon är ung och vacker, använder företagets produkter om man ska tro företaget, reklambyrån och den som retuscherade hennes ansikte till perfekthet.
Budskapet från media är tydligt: lycka och ungdom ska sättas på varsin sida om likhetstecknet.
Men vad händer om man vänder på idealen? Som ett experiment ska jag med hjälp av krämer, smink och andra skönhetsprodukter, som annars främst används i föryngrade syfte, förvandlas från 24 år till 64 år på ett par timmar.
- Rynka pannan. Skratta. Le ordentligt med munnen!
Makeup-artisten Evelina Lundqvist ger bestämda order samtidigt som hon duttar med det vita pudret på min haka, mellan ögonen och på kinderna. I pannan, som annars bara pryds av några enstaka vattkoppsärr från 1989, träder två mörka, djupa linjer fram. Runt ögonen har skrattrynkorna, som annars brukar kallas charmiga, blivit ifyllda. Synliga. Skarpa. Och därmed permanenta. Charmen är sedan länge försvunnen. Att jag försöker slappna av, se oberörd och likgiltig ut hjälper inte ett dugg. Resan från mitt 24-åriga ansikte mot mitt 64-åriga, är på väg mot sin första anhalt: 35 år.
Den grå pennan vandrar sakta runt över ansiktet. I ett par minuter påminner mitt ansikte om en plastikkirurgs operationskarta. Men sakta träder sedan mer verklighetstrogna rynkor fram. Jag får inte bara lära mig, utan också se, att det inte enbart finns skrattrynkor och bekymmersrynkor. Ålderstecken, som det lite fint kan kallas, återfinns också runt munnen, på hakan och till och med läpparna. Men det enda jag kan tänka på är att redaktören som gett mig jobbet ska få veta att han lever, för framför spegeln sitter plötsligt en 35-årig reporter som ser ut att ha sovit väldigt dåligt.
En åldrade hud kännetecknas av att mängden kollagen och hyaluronsyra minskar. Ämnena sitter i läderhuden, som är ett av hudens tre lager, och ansvarar för hudens spänst och elasticitet. När människan åldras blir fibrerna slappare, drar ihop sig och bildar på så vis rynkor och veck.
Men rynkor är bara ett av många ålderstecken. När kroppens åldrande tar fart, på allvar sker det i 50-årsåldern, beror det på att cellerna inte delar sig lika effektivt längre och inte heller förnyas. Immunförsvaret försämras samtidigt och vi drabbas lättare av sjukdomar. Skelettet urkalkas, organens effektivitet minskar, blodkärlen blir stela och mindre elastiska samtidigt som blodtrycket stiger?
Men i den kala sminkstudion på Drottninggatan i Stockholm, är det ännu inte kollagenet och hyaluronsyran det är fel på, även om linjerna blir allt fler. Jag är på väg mot 50-årsåldern, fast det beror snarare på att Evelina Lundqvist med allt större intensitet jobbar på med den grå-bruna kajalpennan. Och en timme efter min smått chockartade 35-årskris, stapplar jag lite småsurt fram till fotografen som flinar en smula och förbarmar sig över min grånande hud.
- Det är flera som tycker att de liknar sina föräldrar när det här är klart, säger Evelina Lundqvist och häller upp en klick latex ur en vit plastflaska.
Nu ska det tillverkas rynkor på allvar.
Hon spänner huden, lägger på ett lager latex och släpper sedan, då den med hårfönens hjälp torkat. Den genomskinliga massan lämnar sedan ett stramt område rynkor efter sig.
Munnen känns stel. Pannan vill jag inte ens tänka på, och ska man tolka uttrycket linjerna mellan ögonbrynen lämnar efter sig har jag stora problem att ta itu med när jag kommer hem. Men mamma liknar jag inte. Och inte pappa heller. Snarare en död. Eller en som druckit lite för mycket alkohol under den senaste tiden, föreslår videofotografen och syftar på det mörklila området runt ögonen.
Men jag skrattar inte tillbaka. Inte förrän latexmasken är bortsliten och en ny, dyr antirynkkräm ligger tryggt förvarad i handväskan. Brydde jag mig inte om rynkor tidigare, gör jag det nu. Fast egentligen bara tills krämen är slut och midsommarsolens strålar ritat nya fräknar på min näsa.
Några dagar senare när jag återigen tittar upp mot den skrattande kvinnan utanför Åhléns city, tycks skrattet ha frusit. Jag har studerat henne för noga nu, och kan inte låta bli att tvivla - går ungdom, skönhet och lycka automatiskt hand i hand?
- Nej. Det gäller att skilja på idealen. Det finns en gräns mellan att följa de skönhetsideal som gäller och att verkligen vilja vara ung. Enligt de läsarundersökningar som vi gjort på kvinnor i 40-årsåldern är majoriteten nöjda och lyckliga med både sin ålder och sitt utseende. Visst kan man vilja se bra ut, men det behöver inte vara samma sak som vilja vara ung. Jag är 43 år och har ingen längtan alls efter att vara eller se ut som 25 igen, säger Stina Abenius, kvinnotidningen Taras chefredaktör.
Samtidigt talar det ökande antalet kvinnor och män som ägnar sig åt föryngrande skönhetsingrepp för sig själv.
Stina Abenius tror dock inte att det handlar om ett fenomen à la 2000-talet.
- Hade man kunnat spruta in botox mot rynkor, färga bort gråa hårstrån och fettsuga låren för 30 år sedan, tror jag att folk varit lika intresserade då som de är nu. Det är otroligt svårt att undkomma det unga och vackra skönhetsidealet med allt vad det innebär när det finns runt omkring oss hela tiden. Det är klart att vi blir påverkade. Vad vi ska göra åt det, är upp till oss själva som konsumenter, säger hon.
Helena Marklund är hudterapeut och säljer produkter för hudvårdsmärket Kanebo på Åhléns city. Hon möter dagligen kunder, både män och kvinnor, som funderar över sitt åldrande utseende.
- Just nu upplever jag att unga tjejer från 15-årsåldern och uppåt är de som oftast frågar efter rynkreducerande produkter. De är väldigt måna om att behålla sitt ungdomliga utseende. Men det enda vi kan göra åt det är att informera dem om att de är onödigt, säger hon.
De senaste åren har en liten, men ändå märkbar trend kunnat skönjas i mediebruset. I januari 2007 lanserade Dove, som bland annat tillverkar schampon och tvålar, en ny produktserie inom hudvård - pro age, för åldrande. På reklamaffischer, i tv och tidningar fick nordborna se äldre, "vanliga" kvinnor agera modell framför den välrenommerade fotografen Annie Leibovitz kamera och göra reklam för produkter anpassade för en åldrande hud.
- Vi har förstått att de här kvinnorna är en viktig och köpstark kundgrupp som känner sig åsidosatta i skönhetsbranschen där det mesta riktar sig till de yngre kvinnorna, eller i all fall de som strävar mot ungdomlighet. Vår kampanj handlar om att vi som företag gör ett ställningstagande mot ungdomshysterin och vidgar begreppet skönhet, och det har också gynnat vår försäljning, säger Sandhya Forselius på Unilever som tillverkar Dove-produkterna.
Dock tror både Stina Abenius och Sandhya Forselius att det kommer att dröja många år innan företagens ungdomsinriktade inställning suddas ut.
Bakom den nedlåtande attityden mot åldrande kan djupa rötter i den svenska historien skönjas. I Sverige, liksom i övriga Europa, har synen på åldrandet varit hårt kopplad till förmågan att kunna arbeta, vilket betraktades som något positivt och eftersträvansvärt. Men då de gamla inte längre var förmögna till arbete blev de en belastning. Samma sak gäller i dagens samhälle där effektivitet, produktivitet och självständighet är väl identifierade honnörsord.
- Självklart kan man dra paralleller från vår historiska uppfattning om äldre till hur vi uppfattar dem i dag, och att det generellt inte ses som något eftersträvansvärt att åldras. Under lång tid var det lagstadgat i Sverige att försörja sina föräldrar. Det bidrog till så kraftiga konflikter generationerna emellan att det under 300 år var nödvändigt med en särskild lag mot våld riktade mot gamla föräldrar, säger Lars Tornstam, professor i sociologi på Uppsala universitet.
¬Lars Tornstam skriver också i sin bok, Åldrandets socialpsykologi, att det egentligen inte behöver vara den höga åldern människor generellt räds, utan istället beroendet, improduktiviteten och sjukdomarna som åldrandet innebär.
Den positiva synen på åldrande som också genomsyrar samhället i vissa avseenden, till exempel ståndpunkten att gamla människors åsikter är viktiga eftersom de har kunskaper och livserfarenhet, har sitt ursprung i bland annat judendomen och islam där åldrandet anses som något fint värt att respekteras.
- Också när det gäller ungdoms- och skönhetshysterin som speglar en del av vårt samhälle i dag, spelar vår historia in. Se till exempel på romarna och grekerna som var oerhört måna om sitt utseende, säger Lars Tornstam.
Åldrandet är en naturlig process hos allt levande, men ålderdom förekommer normalt inte i den vilda naturen. Gamla djur finns oftast inte annat än i fångenskap där de inte kan drabbas av svält och olyckor. I naturen faller alla individer som inte kan skaffa sig mat och skydd snabbt offer för något av dessa och dör. Precis som människornas samhälle fungerade förr.
Sedan mitten av 1700-talet har svenskarna blivit allt äldre. Men de senaste åren har medellivslängden ökat dramatiskt. I dag blir svenska kvinnor i genomsnitt 83 år och män 79 år.
Och utvecklingen fortsätter. Om mindre än ett halvt sekel kommer den nyfödda medelsvenska kvinnan leva i 86 år, medan genomsnittsmannen lever till 83 enligt SCB:s prognoser. Så hur gamla kan vi bli egentligen?
Tidningen Välfärd skriver i sitt första nummer 2008 om två grupper inom forskningen på området där den ena tror att medellivslängden av biologiska orsaker kommer att stanna vid 85 år. Den andra gruppen ser däremot en medellivslängd på 100 år eller mer i framtiden. Den ståndpunkten grundar sig bland att på att ökningstakten av dödsrisker börjar avta.
- Men hur det verkligen blir kan vi aldrig veta. Kanske drabbas världen plötsligt av en enorm naturkatastrof eller en epidemi, säger Hans Lundgren, statistiker på SCB.
Larissa Wickman, som är geriatrier på Akademiska sjukhuset påpekar att det finns många faktorer som påverkar vår livslängd: rökning, näringsfattig mat och utebliven motion förkortar livet betydligt.
- Men även det genetiska arvet har stor betydelse. Har dina föräldrar levt ett långt liv, har du också stor chans att leva länge, om inget oförutsett händer som en olycka eller att du drabbas av en sjukdom, säger hon.
Larissa Wickman menar också att en stor anledning till att svenskarna blir allt äldre beror på sjukvårdens möjligheter att bota fler sjukdomar.
- De senaste 20 åren har utvecklingen gått enormt snabbt. Många av de mediciner och arbetsmetoder som upptäcktes på 80- och 90-talet är numera rutin för oss läkare, säger Stefan Branth, avdelningsläkare på Akademiska sjukhusets akutsjukvård i Uppsala.
Nya hjärtmediciner, ballongsprängningar av hjärtats kranskärl, pacemaker, transplantationer av exempelvis njurar och operationer av gamla människor som tidigare inte klarade av en operation, är några exempel på nya tekniker som i dag räddar många liv inom sjukvården.
- Vi har kunnat förlänga otroligt många människors liv med de här metoderna. Det känns verkligen fantastiskt, att bota är vår uppgift som läkare, säger Stefan Branth.
Men de nya teknikerna lämnar också ett svårt dilemma hos dagens läkarkår.
- Det är oerhört komplicerat att bedöma hur långt man ska gå i behandlingarna. Det är viktigt för oss att tänka på vad vi räddar den här personen till för typ av liv. Kommer personen inte att kunna leva ett värdigt liv är det bättre att avstyra de kostsamma behandlingarna. Men det är svårt, speciellt om man redan påbörjat en behandling.
Medelåldern på åtskilliga av sjukhusens avdelningar ligger i dag runt 80 år.
- Det här fenomenet brukar vi kalla "ålderspuckel". Det är när många i ungefär samma ålder kommer in till oss. Flera av dem behandlas också för flera olika sjukdomar samtidigt. Återigen är det en avvägning, men jag önskar att vi kunde lägga mer resurser på förebyggande vård och information till unga om övervikt, kost och så vidare. Då skulle vi kunna lägga mer energi på de riktigt sjuka och svårbehandlade, säger han.
Den gudarna älskar dör ung. Innebörden av romarnas uttryck har inte visat sig hålla i längden. För att i stället följa naturens otvivelaktiga lag skulle det kanske kunna myntas; den gudarna älskar blir alltid äldre. Till gudarnas behållning, också snygg.
Så jobbar vi med nyheter