Byggåret 2023 har varit en katastrof. Höjda kostnader och lägre efterfrågan har gjort att det har blivit arbetsbrist och en särskilt drabbad grupp är de unga lärlingarna.
Byggkranarna runt Rosendals torg reser sig i skymningen och vinkar hej då till Uppsala. Här byggs det lägenheter för fullt, men inom kort är projekten klara och nästan inga nya är inplanerade. Det innebär arbetsbrist och fackförbundet Byggnads kan rapportera in en tredubbling av antalet byggnadsarbetare som har fått lämna sina jobb jämfört med förra året.
– Bostadsbyggandet i nyproduktion har helt avtagit. Det här året har det ändå pågått vissa projekt, man bygger klart det som påbörjats. Men nästa år inleds knappt några projekt. 2024 kommer att bli ett tungt år för byggbranschen i Uppland, säger Patrik Bergman, ombudsman på Byggnads i Mälardalen.
Byggbranschen är särskilt drabbat av räntehöjningarna och byggandet har minskat kraftigt i hela Sverige till följd av de högre kostnaderna och lägre efterfrågan. Uppsala har inte varit lika konjunkturkänsligt som andra städer på grund av det stora behovet av bostäder, men nu är det stopp.
Patrik Bergman är ombudsman på Byggnads i Mälardalen och sitter i Regionstyrelsen för Socialdemokraterna. Han har inte sett en sådan kris inom byggbranschen sedan 90-talet.
Värst drabbas lärlingarna som inte får göra klart sina lärlingsutbildningar på grund av arbetsbristen och som därmed inte får någon yrkestitel att konkurrera om jobben med.
– Nu ser vi att många lärlingar får lämna sina jobb. Då måste man hitta en ny lärlingsanställning och det är ännu svårare än att hitta en vanlig tjänst. De här unga personerna kommer gissningsvis att försvinna till andra branscher och sedan när hjulen börjar rulla igen då tror jag inte att de kommer tillbaka, säger Patrik Bergman.
Ahmad Ali Reza håller på att färdigställa en tvåa i Rosendal tillsammans med sina kollegor.
22-åriga Ahmad Ali Rezai är en av de lärlingar som Patrik Bergman pratar om. Han är anställd som snickarlärning på byggföretaget HMB. Just nu står han och fixar det sista i ett kök på Rosendals torg som snart ska bli färdigställt. Den 5 januari är det slut på snickarglädjen för Ahmad. HMB har sagt upp halva sin arbetsstyrka i Uppsala det senaste året.
– Jag fick veta för en och en halv månad sedan att jag inte får vara kvar. Nu har jag ingen aning om vad jag ska göra i stället. Några lärlingsjobb finns inte, säger Ahmad Ali Rezai.
Vid Rosendals torg byggs det så det knakar men snart är byggkranarna ett minne blott. Under 2024 påbörjas knappt några projekt alls.
Han har sökt ett jobb som flygplansmedarbetare på Arlanda. Han vill jobba praktiskt och fysiskt så som han sett sin pappa göra på åkern i Ghazni i östra Afghanistan. Ahmad Ali Rezai var en av alla de ensamkommande flyktingbarn som kom till Uppsala 2015. Han bodde på HVB-hem och familjehem och gick bygg- och anläggningsprogrammet på Ekeby gymnasium. Hans pappa och yngre syskon bor kvar i Afghanistan. Mamman är död.
22-åriga Ahmad Ali Rezai har jobbat som snickarlärling på HMB i ett och ett halvt år. Han behöver ett och ett halvt år till för att få ut sitt lärlingsbevis, men nu måste han lämna företaget på grund av arbetsbrist.
– Det går inte att leva där. Ingen kan tjäna pengar. Min familj lever på det jag skickar av min lön varje månad. Jag kan inte vara utan jobb. Deras liv hänger på mig.
Han jämför med jämnåriga som kan flytta hem till mamma och pappa när det skiter sig med jobb eller relationer och konstaterar att eftersom han är helt ensam har han inte alternativet att släppa fram de jobbiga känslorna.
– Jag har flytt långt själv redan som 14-åring. Ingen kommer hjälpa mig om jag ger upp, så jag har bara ett val och det är att kämpa. Lägger jag mig ner och deppar då kanske jag aldrig kommer upp igen.
Ahmad Ali Rezai är uppskattad av kollegorna, jobbar hårt och är alltid på gott humör. Inuti är det sämre. Han vet inte alls vad han ska göra nu.
Han går i iskylan mot byggbarackens fikarum. Alla han möter skojar med honom, en äldre kollega säger något och klappar honom på axeln. Det är mer än bara pengarna han kommer sakna.
Om du får ett annat jobb, kommer du aldrig komma tillbaka som snickare då?
– Aldrig. Komma tillbaka för att ett och ett halvt år senare bli arbetslös igen, aldrig.
I HMB:s byggbaracker ligger skrifter från Byggnads från 2020. Orden stark, stolt, trygg känns främmande enligt Ahmad Ali Rezai.
Utanför Byggfackets hus i Boländerna vajar Byggnads vita flagga. Den är trådsliten och skulle behöva bytas ut, enligt Patrik Bergman som är ombudsman på Byggnads i Mälardalen och sitter i Regionstyrelsen för (S).
– Den säger något om branschen. Så illa som det är nu har det inte varit sedan 90-talskrisen. Byggbranschen är ju dragloket för andra branscher som elbranschen, sågverken och de som tillverkar nya kök. Så krisen kommer att få spridningseffekter.
Samtidigt som det är stopp för byggandet så fortsätter behovet av bostäder att växa.
När hälften av arbetsskaran har fått gå på grund av arbetsbrist, får byggarbetarna göra vad de kan för att hålla modet uppe. Detta är en installation i fikarummet i baracken.
– Nu växer glappet mellan behovet och antalet bostäder som behövs, och sedan när den här situationen vänder och det ska börja byggas igen, då kommer det saknas kompetens och då kommer bostadskrisen vara enorm.
Det låter väldigt mörkt.
– Något måste göras för att bryta det här, som att rikta bidrag mot att bygga hyresrätter, för annars kommer vi aldrig komma ikapp.