Innan pandemin hade Reproduktionscentrum på Akademiska sjukhuset gott om såväl ägg- som spermiedonatorer. Men under pandemin minskade antalet rejält och nu råder det snart brist.
– Just nu har vi donerade ägg och spermier som vi kan använda till IVF-behandlingar, men vi behöver nya donatorer för behandlingar framöver, säger barnmorskan Annica Dahlberg.
I veckan står hon tillsammans med embryologen Fatma Gulen Yaldir vid rulltrapporna på nedre plan inne på Resecentrum i Uppsala och delar ut information till förbipasserande.
– Det är inte jättemånga som kommer fram och frågar, men en del gör det. Både män och kvinnor. Vi hoppas och tror att folk får upp ögonen för frågan och läser på mer hemma, säger Annica Dahlberg.
På Reproduktionscentrum försöker man matcha donatorn med den blivande mamman/pappan vad gäller etnicitet, hårfärg, ögonfärg och i viss mån vikt och längd. Anledningen till att de står på just Resecentrum är bland annat för att det är en stor blandning av folk här.
– Vi behöver donatorer av alla olika världsdelar. Vi har större brist på donatorer från exempelvis Afrika, Asien och Sydamerika än från Europa, säger Fatma Gulen Yaldir.
Varför ska man bli donator tycker ni?
– Att få barn är det allra största i livet för många. Som jag ser det är det den största gåvan man kan ge någon, säger Annica Dahlberg.
En som uppenbarligen håller med om det är Linda Eskilsson, kommunalråd för Miljöpartiet, som går förbi på väg hemåt.
– Åh, det här är en jätteviktig verksamhet! utbrister hon. Jag har donerat ägg och min man har donerat spermier.
Linda Eskilsson berättar att hon och hennes man hade jättesvårt att få barn. Två av deras barn kom till via IVF.
– Sedan ville jag hjälpa några andra, för jag vet ju hur det känns. De plockade ut säkert 20 ägg, jag fick veta att två par skulle få dem.
En ägg- eller spermiedonator har rätt att få veta om ens donation gett upphov till några barn – dock inte kön eller vilket år barnet föddes. Men Linda Eskilsson har inte kollat upp om hennes ägg, som hon donerade för drygt tio år sedan, blev till barn.
– Nej, det har faktiskt inte blivit av att jag kollat det än, skrattar hon.
Barnet har när det fyller 18 rätt att få veta vem donatorn är. Reproduktionscentrum uppmanar donatorer att skriva ett brev om sig själv med en bild, som barnet får läsa när det blivit myndigt.
Skulle du vilja att de eventuella barnen kontaktar dig när de fyllt 18?
– Det är helt upp till dem. Om de behöver det så finns jag. Jag är trygg med att förhoppningsvis ha hjälpt någon att få barn, säger Linda Eskilsson.
Donatorer får inte ha några kända ärftliga sjukdomar. Kvinnor ska enligt de nationella riktlinjerna vara minst 23 år och yngre än 36 medan män kan vara mellan 23 och 44 år.
På en bänk på Resecentrum sitter 79-åriga Rita Tillman och väntar på en buss "ut på landet", där hennes katt väntar. Om hon var ung skulle hon nog vilja kunna hjälpa någon som längtar efter barn, tror hon.
– Jag har själv inga barn, för jag var inte så förtjust i barn. Men jag har bekanta som inte kunnat få barn trots att de velat, och för dem har det varit lite av en sorg.
En som är betydligt mer tveksam är 26-årige Kokob som strax ska ta bussen till Arlanda.
– Jag vill veta vilka barn jag har och vill ta hand om dem, säger han.