Accepterar Iran valet i Irak?

Den scen som avtecknar sig när resultatet nu tillkännagetts är mycket annorlunda. Ingen vann en klar seger. Två koalitioner, al-Malikis och förre premiärministern Iyad Allawis koalition al-Iraqyia, kom jämsides, med Allawi marginellt starkare än al-Maliki. Ingen av dem är i närheten av egen majoritet. al-Maliki har hävdat att valet inte gick rätt till, men det är en anklagelse som inte kan vinna särskilt stor tilltro när den kommer från premiärministern själv.

Tidigare val har i stort sett bojkottats av sunnimuslimerna, den religiösa grupp som gynnades av Saddam Hussein samtidigt som landets shiamuslimska majoritet och kurderna i norr systematiskt diskriminerades. Nu deltog sunniterna i valet och stödde Allawis allians. Allawi själv är shiit och tillhörde en gång Saddam Husseins Baathparti, men profilerar sig numera som en sekulär irakisk nationalist. Allawi vann inte bara i de sunnidominerade områdena utan lyckades också få ett avsevärt stöd i de shiitiska delarna av Irak, medan al-Malikis stöd nästan helt begränsades till de shiadominerade områdena i söder och kring Bagdad.
Många menar att uppslutningen från sunniterna till inte så liten del var en följd av den utrensning av över 500 sunnikandidater som genomfördes före valet med motivet att de hade band till Baathpartiet. Denna genomfördes med al-Malikis goda minne, men den drivande kraften var Ahmed Chalabi - den person som naiva rådgivare till president Bush föreställde sig skulle ta över som ledare för ett demokratiskt Irak så snart den gamla diktaturen hade störtats men som i dag framstår som ett ombud för Irans intressen ...
Chalabi har inget större stöd själv men ingår i den öppet Iranstödda koalition, INA, som kom trea i valet. Huvudkraften där är den gruppering som leds av den extremistiske predikanten Muqtada al-Sadr, vars beväpnade så kallade Mahdimilis slogs ned av al-Malikis regeringsstyrkor häromåret. Men milisen finns kvar och måste kontrolleras för att inte utvecklas till en stat i staten, på det sätt som Hizbollah blivit i Libanon.

Konfliktytorna är otaliga men på något sätt måste Irak nu få en regering. Oroande rapporter i veckan som gick talar om försök från Iranstödda politiker att eliminera Allawis block ur ekvationen. Trots att uppdraget att bilda rege-ring rimligen först borde gå till Allawi, försöker inte minst al-Malikis anhängare nu av allt att döma ignorera valresultatet. Men om Allawis väljare känner sig lurade på valsegern så ökar risken för nya oroligheter, i värsta fall med inblandning av sunniextremister utifrån.
I stället skulle Allawis block kunna bilda
koalition med kurderna, men det lär inte räcka för att få majoritet i parlamentet. Men en koalitionsregering under Allawi måste också innehålla tunga shiapolitiker för att få till stånd en förankring i de tre största etniskt/religiösa grupperna.
Förnuftet borde tala för att extremister både på sunni- och shiasidan hålls utanför regeringen och att Allawi och al-Maliki trots allt accepterar att samarbeta. Demokrati handlar inte bara om att hålla val utan också om att kunna uppträda ansvarsfullt när valet är över. USA:s möjlighet att driva fram en sådan lösning ter sig dock i dag allt mindre. Planen är ju att de sista trupperna ska tas hem i augusti. Om USA inte förmår eller försöker påverka utvecklingen så kommer det att ha stor betydelse hur Iraks grannländer agerar. Inget av dem lär på egen hand kunna styra utvecklingen i Irak. Men de borde alla ha ett intresse av att landet inte bryter samman.