97 barn och fyra vuxna på Domarringens fritids
97 barn och fyra vuxna. Så ser det ut på en fritidsavdelning på Domarringens skola i Uppsala. Snittet i riket är 31 barn per grupp. Visst undrar vi i bland om säkerheten är hundraprocentig, säger Marie Blom, fritidspedagog på skolan.
— Det är inte representativt. Vi ligger nog väldigt bra till om man jämför med resten av kommunen. Vår rektor har ställt upp för fritids, men det har kostat och nu känner vi oro inför framtiden, säger Marie Blom.
Hon är fackligt aktiv i Lärarförbundet som vill höja fritidsverksamhetens status.
— Många fritidspedagoger känner sig bortglömda. Därför har vi haft utbildningsdagar med fritids i fokus där skolchefen i Uppsala varit med och vi har bildat nätverk mellan fritidshemmen, säger Marie Blom.
Situationen har förändrats dramatiskt sedan hon kom in i yrket.
— När jag och min kollega drog i gång fritids på Ångelstaskolan på 80-talet hade vi 16 barn. I dag är vi 42 barn på två vuxna, och tycker att det är bra, säger Marie Blom.
Kollegan Leif Sääf minns när han och en kollega delade på 18 barn. I dag är det 97 barn i gruppen som han har med tre andra vuxna. Att med hjälp av klasslistor på en pappbit räkna in alla barn har blivit en av de viktigaste arbetsuppgifterna.
— Vi har ju inte koll på alla hela tiden. Men vi kollar av listan före och efter mellanmålet och ett antal gånger till, säger Leif Sääf, som ändå tycker att verksamheten är bra.
— Vi försöker anpassa den så mycket det går efter den stora gruppen och när jag går hem känner jag mig ändå nöjd, säger han.
De som drabbas hårdast av de stora grupperna är enskilda barn, säger Marie Blom.
— De som inte syns och hörs, ofta flickor, de är de verkliga förlorarna, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter