Barbro Sandberg är en bekant syn i sitt kvarter i Östra Steninge. Med solglasögon, stavar och en liten soppåse i hand susar hon förbi varje morgon på sin dagliga promenad. I november fyller hon 89 år men tappar ingen fart för det.
Hennes dag börjar inte vid den 15 minuter långa promenaden runt kvarteret. Då har hon redan hunnit dricka en kopp kaffe och ätit en smörgås – och gjort hundra situps.
– Mitt mål är att kunna resa mig från golvet utan att använda händerna, säger hon och demonsterar.
I 30 år har hon börjat sina dagar så här. Och hon har ett knep för att orka med alla situps.
– Har man fötterna under sängen är det inga problem, det är det magiska knepet.
Att lyckas hålla sig pigg även vid 88 års ålder beror dels på gener, säger hon, men även på en rejäl vilja.
– Det ger mig en livskvalitet som jag inte skulle ha annars. Jag orkar ta bussen till stan för att gå på en konsert med min dotter.
Som 20-åring hade hon ont i knäna och fick rådet av sin läkare att passa sig för motion, annars skulle hon sitta i rullstol vid 40 års ålder. Först 20 år senare sade en annan läkare att hon skulle röra sig så mycket som möjligt.
Nu går hon på vanlig gympa och vattengymnastik två gånger i veckan, utöver sin dagliga rutin.
– Jag kan förstå att folk i min ålder inte törs röra sig. På 50- och 60-talet trodde man inte att motion var något att ha, säger hon.
Hon rekommenderar att göra träningen till något reflexmässigt, en lika självklar del av den dagliga rutinen som att borsta tänderna. Barbros entusiasm smittar av sig, hennes make följer med henne på de dagliga promenaderna. Därför har hon också soppåsen med sig.
– Eftersom han inte kan gå lika snabbt som mig passar jag på att plocka skräp så att jag kan hålla igång samtidigt som jag väntar på honom.