Annica Jansson är trött och ständigt på helspänn för att något ska hända hennes pappa som inte kan ta hand om sig själv och inte ens hantera en mobil.
Sören Jansson var en bandymorfar. En sådan där som skjutsade sina barnbarn till och från alla träningar och knöt skridskor på barn som bussades till isen för att få prova på bandy. Social, engagerad och tillgänglig för alla som behövde hans hjälp. Nu sitter han ensam i sin lägenhet och vet inte hur han ska knyta sina egna skor. Men det spelar mindre roll eftersom han ändå inte kan gå ut.
– Min kompis hittade honom irrandes i Kvarnengallerian en dag. Då hade han ingen aning om var han bodde, så numera kan han inte gå ut själv, berättar hans dotter Annica Jansson.
2019 genomgick Sören en minnesutredning eftersom familjen började märka att allt inte var som det skulle. Därefter har det gått snabbt. I mars i år besökte Sören en läkare som kunde konstatera att han hade medelsvår till svår Alzheimers. I utlåtandet står bland annat att han har: "kronisk yrsel, Alzheimers demens (...) glömmer bort att äta mat (...) Han kan inte hålla koll på sina mediciner".
Läkaren beskriver också att Sören har mycket kort närminne, har svårt att kommunicera och blandar ihop ord, samt att han är mycket orolig. Sören har fått ett trygghetslarm från kommunen som han ska kunna använda om något händer, men enligt läkarutlåtandet förstår han inte hur han ska använda det.
– Vi har ett ringschema jag, min syster och min äldsta son och ringer flera gånger om dagen, och så går min syster dit varje dag efter jobbet. Att han inte kan larma eller ens ringa själv skapar en enorm stress hos oss anhöriga, berättar Annica Jansson.
Annicas pappa Sören Jansson när hon tog honom på semester i Ljusdal.
När inget hände med deras första ansökan om demensboende för pappan, gick de till läkaren igen för att få en ny bedömning. Läkaren konstaterade då i början på augusti att Sören hade blivit betydligt sämre i sin sjukdom och att demensboende behövde utredas skyndsamt.
Två gånger har Uppsala kommun varit på hembesök hos Sören. De kan bekräfta att Sörens problem med att klara sig själv är allvarliga eftersom han inte får i sig mat, inte kan ta sina mediciner, inte kan kommunicera sina behov och på grund av yrseln riskerar att bli farlig för sig själv samtidigt som han inte klarar av att larma. Samtidigt gör de bedömningen att han inte är aktuell för en plats på demensboende. I stället erbjuder de honom hemtjänst.
– Hemtjänst fungerar inte för pappa för han behöver tillsyn dygnet runt. Dessutom behöver han omges av personal som är utbildade på demensvård. Hur ska en person som tappat stora delar av talet kunna förmedla sina behov till hemtjänstpersonal? Många har inte ens en undersköterskeutbildning, säger Annica Jansson.
När UNT träffar Sören i hans lägenhet tillsammans med en av hans döttrar, är han glad och trevlig, men svår att ha ett samtal med. Samtidigt är han tydlig med vad han vill.
– Jag vill få komma till ett boende, men det verkar svårt.
Annica Jansson har nu överklagat sin pappas ärende till förvaltningsdomstolen.
Annika Jansson, som själv är 61 år, och hennes syster blir allt tröttare av att både hålla sin pappa under konstant uppsikt och kriga för vård med kommunen.
– Vem av politikerna i äldrenämnden har den medicinska kunskapen att sätta sig över två läkarbedömningar och bedömningar från fysioterapeut?
Yvonne Jonsson är avdelningschef på vård- och omsorgsförvaltningen i Uppsala kommun och vill av sekretesskäl inte svara på frågor kring enskilda ärenden. Men rent generellt svarar hon på hur personer med grav demens och stort vårdbehov kan ordineras hemtjänst i stället för särskilt boende med dygnet runt tillsyn.
Yvonne Jonsson är avdelningschef på vård- och omsorgsförvaltningen, och anser att det finns demenskompetens inom hemtjänsten.
– Vi följer äldrenämndens viljeinriktning för biståndsbedömning och praxis, samt domar på området.
Det innebär att de gör en samlad bedömning utifrån olika individuella behov och utifrån vad andra fått för stöd tidigare, för att biståndsbedömningen ska bli så rättvis som möjligt.
Här har vi en man med Alzheimers som riskerar att gå ut och inte hitta hem, inte kan larma och inte tar sina mediciner. Är det lämpligt att ha hemtjänst när han behöver så mycket tillsyn?
– Om man har stora behov av hjälp och stöd kan man ha många besök hemtjänst över dygnets alla timmar och klarar man inte av att trycka på ett larm så får man fler fysiska besök. Man kan ha 8-10 besök över ett dygn, fler under kortare period om så behövs. Extrabesök, som kallas tillsynsbesök, kan vara 5-10 minuter och mer om så behövs, säger Yvonne Jonsson.
Sören Jansson, säger att han längtar till att få komma till ett boende.
Har hemtjänstpersonal den kunskapen som krävs för att ta hand om den här typen av patienter?
– Hundra procent av all personal i hemtjänsten har inte kompetens om demens. I introduktionen av nya medarbetare i hemtjänsten genomgår man en digital utbildning i hur demenssjukdomar yttrar sig och hur man bemöter personer som har sjukdomen.
– Det finns också demensteam som stödjer hemtjänstverksamheterna vid behov.
Den digitala grundutbildningen i Demens ABC är två timmar lång.
En stor del av de hemtjänstanställda har bristande kunskaper i svenska, hur ska de kunna ta till sig en demensutbildning online?
– Det finns stödfunktioner, till exempel kollegor som kan vara språkstödjare.
Gällande Sörens behov har både läkare och fysioterapeuter intygat att han är i stort behov av demensboende. Tar ni inte hänsyn till det?
– När det gäller intyget som ska beskriva konsekvenserna av hälsotillståndet så krävs det ibland en bra motivering. Det räcker inte med att man skriver att en person har Alzheimers. Till exempel kan det behöva beskrivas att personen inte har uppfattning om tid och rum.
Annica Jansson har ett stort arbete med att ta hand om sin demente pappa. Men att kriga med kommunen om att han ska få vård är det som verkligen tar kraften ur henne.
Riskerar ni att lägga för stor tyngd på anhöriga när demenssjuka nekas boende?
– Vi kan aldrig kräva att anhöriga ska bedriva omsorg. Enda gången man kräver något av anhöriga är om man bor i hushållet, då kan man ställa krav på att köpa mat, städa eller tvätta. Ibland vill anhöriga få hjälp till demensboende på en gång, men det snabbaste sättet att få hjälp är att ta emot hemtjänst. Finns det hemtjänst i gång så finns det bra möjlighet för biståndshandläggaren att ha kontakt med hemtjänsten och göra en ny bedömning.
Kan du förstå Sörens anhörigas förtvivlan?
– Ja, det kan jag förstå, men det finns olika sätt att få hjälp. Jag har själv haft en dement pappa, och det är en process att förstå vilken hjälp man kan få. Det är en period i en demenssjukdom där man ser en förälder förändras som är väldigt svår.
Annica Jansson pendlar mellan ilska över det som hon uppfattar som en bristande empati för äldre hos kommunen och en stor sorg.
– Jag är så ledsen för att det var så här slutet på min älskade pappas liv blev.
Annica Jansson och hennes syster har överklagat avslaget till förvaltningsrätten.