Utsatta, avskärmade och bortglömda. Kvinnor med skyddad identitet lever ett begränsat liv och får svårt att söka jobb och hitta vänner. Nu berättar de om i sin vardag.
– För oss gäller samma skyddsstämpel som för kriminella avhoppare. Men trots att vi inte begått brott lever vi under många begränsningar. Jag kan inte hämta ut mitt barns medicin utan tjafs, bara för att jag har skyddad identitet. Ibland kan det även hindra en från att få jobb, säger Jonna.
Tillsammans med andra kvinnor ingår Jonna i nätverket "800 gömda kvinnor". De arbetar för att våldsutsatta kvinnor som tvingas leva under skyddad identitet ska slippa leva gömda. I dagsläget har de bland annat svårt att skaffa nya vänner, bjuda hem någon eller delta i föreningsliv på grund av risken att bli avslöjade.
– Vi har bestämt oss för att det får vara nog nu, vi tänker inte leva isolerade och fängslade samtidigt som männen, de skyldiga, tillåts leva utan repressalier, säger Petra, som också ingår i nätverket.
Förutom samtal och stöd har nätverket arrangerat symboliska manifestationer. Under sommaren har de ställt ut skor på olika platser i Uppsala för att visa alla kvinnor som finns utan att synas, utan att märkas.
– Vi ville att folk ska se att det är såhär vi står i samhället. Vi syns inte i systemen, vi syns inte på gatan, vi syns ingenstans och ingen vet vilka vi är. Vi har kallat oss för en underjordisk rörelse, för det är ju egentligen där vi lever, under jord, säger Jonna.
När vi talas vid på telefon berättar de två kvinnorna om sin situation. De har båda en historia bakom sig där de utsatts för våld av sin tidigare partner som gjort att de tvingats lämna ett helt liv bakom sig.
– Bostad, arbete, familj, nätverk och skolor. Allt har vi tvingats fly ifrån och gå under jord, för vad? För att fly från den som gjort fel, säger Petra med en suck.
I nätverkets arbete ingår kontakter med andra våldsutsatta kvinnor. Men framförallt vill de höja röster för en systemförändring i kombination med att rikta om fokus mot förövarna i stället för på kvinnorna.
– Jag vägrade gå med på att jag skulle behöva fly, det var inte mitt ansvar, inte jag som skulle begränsas. Men det visade sig att inte vara så enkelt., säger Jonna.
Petra fyller i:
– Barnen far alltid illa i de här situationerna. De tvingas byta verklighet och pappan kan ofta få umgängesrätt trots att han saknar vårdnaden för barnet. Föräldrarätten är stark och barn tvingas umgås med förövare. Dessutom är det lätt hänt att barn av misstag avslöjar något, till exempel den skyddade orten, säger hon.
I Petras fall fick partnern rätt till umgänge, trots att familjerätten tidigare nekat det.
– Domstolen pekade på att jag hade boendet och då skulle pappan få umgänge med barnet. Det är så omvänt för trots att mannen begått våldshandlingar måste kvinnan se till att barnet umgås med pappan, även om man bor flera timmar bort. Annars riskerar hon att förlora vårdnaden, säger Petra.
När samtalet glider in på vilka förändringar de vill se är kvinnorna snabba med att säga ifrån.
– Vi har pekat ut problemen, sen är det upp till politiker och beslutsfattare att göra sitt jobb. Sverige säger sig ha en feministisk regering, men ändå sitter vi här och gömmer oss, något stämmer inte. Vi hoppas att på en förändring för kommande generationer, säger Jonna.