500 samtal per dag från äldre personer
Många bor kvar i sina hem i allt högre åldrar. Det är en utveckling som ställer höga krav på hemtjänsten, som alltid måste finnas till hands utifall något skulle hända.
- Trygghetsjouren Inga-Britt, svarar Inga-Britt Skärberg efter att en tjutande signal spritt sig i rummet.
Hon blir tyst en stund.
- Ligger du illa? Då ska vi genast skicka personal till dig, fortsätter hon och trycker på en av de alla knapparna som hon har framför sig på skrivbordet.
Hon vänder sig mot mig för att berätta.
- Det var en herre som behövde hjälp med att vända på sig. Så nu ringer jag upp hans hemtjänst för att be dem åka dit, säger hon och lyfter på luren för att prata med hemtjänstpersonalen.
I Uppsala är cirka 3 500 äldre utrustade med ett trygghetslarm på handleden eller i ett halsband runt halsen. Meningen är att larmet ska kunna användas om man är i behov av assistans från sjukvården eller hemtjänsten.
- De flesta som ringer behöver omvårdnad som till exempel hjälp med att gå på toaletten eller om de har ramlat i hemmet. När det nu har varit oväder är det också många som ringer och är oroliga och rädda, berättar Inga-Britt Skärberg.
Det är söndag eftermiddag och på kontoret på trygghetsjouren arbetar två före detta sjuksköterskor i svarsgruppen och en jourhavande arbetsledare. Till arbetsledaren ringer hemtjänstpersonal som behöver råd eller stöd i sitt arbete.
Även på natten finns alltid tre personer på plats för att svara i telefon.
Inga-Britt Skärberg sitter framför ett bord med fyra telefoner, en dator och två svarta dosor med snabbknappar till hemtjänstområden och jourhavande sjuksköterskor i hela Uppsala.
- Larmen tar jag med luren och telefonen genom mitt headset, förklarar hon när jag frågar hur hon lyckas hålla ordning på linjerna.
När trygghetsjouren svarar kan den som tryckt på larmet prata med personalen genom en speciell högtalartelefon som finns placerad i lägenheten. På så vis ska den som trillat slippa resa sig för att få kontakt med jouren.
Många som hör av sig till trygghetsjouren trycker på knappen flera gånger om dagen. Av dem som har ett larm är det 15 procent som är återkommande vid 85 procent av samtalen.
- Det är en liten klick som larmar mycket, förklarar Ingalill Jovelou, som just kommit in för att ta över vid kvällsskiftet.
- Ofta är det människor som känner sig ensamma och är oroliga. Men det är också många som är förvirrade eller dementa och inte kommer ihåg vad knappen är till för, tillägger Inga-Britt Skärberg.
Men båda tycker att det är ett roligt jobb som är väldigt givande. Även om det ibland är hårt tryck och mycket att göra.
-Det är ett jobb där jag känner att jag gör en viktig insats, säger Ingalill Jovelou, som har jobbat på trygghetsjouren i tio år.
Så jobbar vi med nyheter