Vi behöver fördomar för att kategorisera världen och göra snabba bedömningar. Studier har visat att även de som anser sig vara fördomsfria har ungefär lika mycket fördomar som andra, enligt Nazar Akrami som är universitetslektor i psykologi vid Uppsala universitet och som forskar kring fördomar.
1 Men Sverige sägs ju vara ett av världens mest toleranta länder, är vi inte mindre fördomsfulla?
– Nej. Det vi har i Sverige är en väldigt tydlig norm mot fördomsfullhet, den normen fungerar som ett filter som gör att vi inte säger vad som helst vilket är jättebra. Men när man gör tester om fördomar om könsstereotyper till exempel så ligger Sverige ungefär mitt på skalan.
2 Hur ska man göra om man vill bli av med sina fördomar?
– Vi ska vara medvetna om att vi har en lång lista över hur man tänker att personer som tillhör en viss grupp är, och att detta påverkar det egna beteendet mot dessa personer. Själv försöker jag ofta vara öppen med mina fördomar inför andra. Jag ser det som en nyckel till att reflektera över fördomarna.
3 Men stämmer inte fördomar ibland då? Om de nu är en hjälp för oss att snabbt överblicka världen?
– Problemet är att fördomar innebär alldeles för grova generaliseringar. Sanningen ligger på individnivå, inte gruppnivå, och det gäller att försöka se individen.
4 Hur ska man undvika en gruppindelning vi mot dom?
– Man måste försöka hitta och fokusera på alla likheter som finns, snarare än på olikheterna. Samtidigt är det ju viktigt för oss att kategorisera omgivningen eftersom det hjälper oss att upptäcka hot. Det gör att vi till exempel ser vilka situationer eller djur som är farliga, och på samma sätt försöker vi snabbt avgöra vilka människor som är det.
5 Men då kommer ju den svåra frågan: nu är hotet från jihadism mycket stort, blir det inte ofrånkomligen så att många lätt ser ett hot hos de med ett visst utseende?
– Ja, tyvärr är det är en svår del i detta. Och det är inte så enkelt att bara säga att man inte ska tänka så. Men man kan försöka se perspektivet hos de som blir misstänkliggjorda, försöka se dem som individer. De riskerar att bli dubbelt utsatta: de kan själva bli offer för terrorism samtidigt som de själva misstänkliggörs.