Ludvig Lundgren, Charlie Strängberg, Max Stenberg, Martin Holmer och Daniel Simmons har två saker gemensamt - alla är förstanamn i kårvalet och alla är män.
– När vi pratade i föreningen om vem som skulle stå högst upp så blev jag föreslagen, eftersom jag verkar ha störst kontaktnät och syns mest. Vi tänkte inget speciellt på att jag är man, men sen är jag ju också transman, säger Charlie Strängberg, förstanamn till FI-studenterna.
De som betalat medlemsavgiften i Uppsala studentkår senast 31 mars har rätt att rösta i kårvalet. Detta görs genom att logga in på kårvalets hemsida, fylla i koden som finns på det egna medlemskortet och välja ett parti. Därefter är det möjligt att fylla i ett namn, som man vill ska representera partiet, annars avstår man möjligheten att påverka vem som blir kandidat.
Det första namnet för varje parti är alla män, så just nu respresenteras alltså alla partierna av män. Nuvarande fullmäktiges ordförande, som valdes förra året, är också en man - Jonathan Arvidsson (AFK). Uppsala universitet har även fem andra studentkårer: Gotlands studentkår Rindi, Uppsalaekonomerna, Uppsala teknolog- och naturvetarkår, Juridiska föreningen och Farmaceutiska studentkåren. Fyra av sex ordföranden är män även där.
Ludvig Lundgren, förstanamn till Allians för kåren, tycker det är tråkigt med mansdominansen.
– När jag insåg att alla var män blev jag förvånad, men vi hade bara en kandidat och det var jag, förklarar han.
Om man tittar på hur fördelningen i kårvalet ser ut totalt sett så är 60 procent män och 40 procent kvinnor, alltså inte alls en lika extrem skillnad som vid representanterna.
– Jag vet faktiskt inte varför det är så att alla har män som förstanamn, säger Charlie Strängberg.
Genusforskaren Anneli Häyrén vid Uppsala universitet tycker detta är oroväckande.
– Man ser ofta mansdominans där det finns makt och någon fördel att vinna. Det är klassiskt att desto högre upp i hierarkin vi kommer så är det fler män. De områden som Uppsala studentkår täcker upp är de mest kvinnodominerade på studentnivå, vilket innebär att ett större antal medlemmar i kåren torde vara kvinnor. De mansdominerade utbildningarna har ju egen kår. Då är 60 procent män ganska mycket, berättar hon.
Anneli Häyrén berättar att det är vanliga argument att man inte tänkt på att alla valda är män eller att man inte visste hur det gick till.
– Men när man aktivt säger sig jobba med en politik som har jämställdhet som grund, men gör helt tvärtom så har man ju valt att bortse från detta. Då är man inte så genusmedveten ändå, säger hon.