För bröderna Firpo började hjälpresorna till Grekland med att de i september 2015 fick nog av att se tv-bilder och reportage om den pågående flyktingkatastrofen. De fyra bröderna kände att de kunde, och rent av var tvungna, att hjälpa till. Genom sociala medier samlade bröderna tillsammans med en vän in pengar och reste till den grekiska ön Lesbos för en första hjälpresa. Det blev ytterligare fem resor till Lesbos och norra Grekland och i januari har det blivit dags för en sjunde. Mediebevakningen från flyktingkatastrofen har minskat i takt med att allt färre människor anländer till de grekiska öarna. Men enligt Lucio Firpo anländer flyktingar fortfarande i båtar nästan varje dag.
– Folk är inte medvetna om hur situationen ser ut på ön eftersom medierapporteringen har avtagit nästan helt och hållet. Medias fokus har skiftat, men människor fortsätter att lida. Det kommer fortfarande båtar dagligen och de människor som kommer fram har fortfarande flytt krig och misär, säger Lucio Firpo.
När flyktingkatastrofen rasade som värst anlände tusentals människor till öarna utanför det grekiska fastlandet varje dag. Bara under oktober månad 2015 anlände det enligt UNHCR:s kartläggning över 200 000 personer. Hårdare gränsbevakning längs kusten och stängda gränser mot Makedonien och resten av EU har gjort att allt färre gör den farofyllda resan över det Egeiska havet. Men ett förändrat politiskt klimat med nya lagar och regler har gjort att asylprocessen tar längre tid nu än vad den gjorde för några år sedan. Enligt UNHCR anländer det idag fler människor än vad som lämnar öarna. I det största lägret på Lesbos bor det just nu över 5 000 personer och många har bott i lägret i flera månader i väntan på ett asylbeslut.
– Flyktingtillströmningen idag ser inte ut som den gjorde 2015, det var betydligt fler som anlände till Lesbos då. Många gånger var det flera tusen personer som anlände varje dag. Det kommer fortfarande in båtar, men skillnaden idag är att personer fastnar på ön. Det går inte längre att ta sig från Lesbos och det är bara en liten del som lyckas. Personer som befinner sig i lägret har börjat tappa hoppet, de sitter fast.
Flyktinglägret Moria ligger några mil från staden Mytilini, som är öns största stad. Innanför flyktinglägrets murar och taggtråd bor det idag runt 5 000 personer. Det finns få sovplatser i de större tälten och enligt Lucio tvingas många sova i vanliga campingtält avsedda för sommarbruk.
– Situationen är ohållbar. Under januari är det väldigt kallt på Lesbos och många människor har redan drabbats av köldskador. Bara för några veckor sedan frös en femårig flicka ihjäl inne i flyktinglägret.
Lucio och hans bror Julian har på grund av den rådande situationen på Lesbos beslutat sig för att göra en ny resa. Den 29 januari åker de tillbaka till ön för en ny hjälpresa. Under de tidigare resorna har gruppen som kallar sig 4 Brothers and a Friend tagit med sig kläder, filtar och andra donerade saker från privatpersoner i Uppsala. Tidigare har de fått hjälp av flygbolag att skicka saker i extraväskor men uppmärksamheten kring katastrofen har avtagit och den här gången har man ingen möjlighet att ta med sig extrasaker ner. Fokus kommer istället att läggas på inköp av mat och vatten.
– Tanken är att vi kommer vara där under en vecka och det kommer bli ett hårt arbete nästan dygnet runt för att se till så att vi kan hjälpa så många som möjligt. Under de tidigare resorna var fokus att ta emot människor som kom in till ön i båtar, att se till så dem tog sig i land i säkerhet. I samband med mottagandet delade vi parallellt ut kläder, mat och vatten. Men eftersom det inte kommer lika många båtar längre kommer vi den här gången att fokusera på matutdelning. Vi kommer köpa mat och vatten på ön och sedan dela ut till behövande.
Det är inte alla som kan släppa vardagen för en veckas hjälparbete, men Lucio tror att alla kan göra något. På sociala medier samlar de in pengar som oavkortat går till hjälpinsatsen. Alla inköp av mat och vatten finansieras av donationer och Lucio, hans bröder och vän är inte sena med att hylla alla privatpersoner som väljer att stödja dem.
– Man får inte glömma kraften i varje enskild människas handling, utan alla som stödjer oss hade det här inte varit möjligt. Vi förstår att det inte är alla som har möjlighet att göra det vi gör. Vi kan åka ner eftersom våra arbetsgivare ger oss ledigt. Men om man vill hjälpa till, kan man stödja oss. Vi vet att vi bara gör punktinsatser, men kan vi hjälpa ett barn att bli mätt en dag - så behöver vi se till att göra det.