400 barn lever med narkotikamissbrukare
400 barn i Uppsala län bor tillsammans med narkotikamissbrukare. Uppsalapolisen tycker att socialtjänsten inte alltid ger barnen tillräckligt mycket stöd. Lagen är tandlös, det kan kännas som om vi lämnar en del barn i sticket, säger Birthe Fridh vid socialtjänsten i Uppsala.
De här uppgifterna baseras på en kartläggning av narkotikasituationen i Uppsala län som gjorts av bland annat polisen och länets kommuner.
Mörkertal
Bakom siffrorna, som gäller 2003, finns troligen ett stort mörkertal. I verkligheten finns sannolikt betydligt fler barn som lever med missbrukare.
Antalet barn i den här situationen uppges ha minskat med 30 procent sedan 1999 då en liknande undersökning gjordes. Men enligt polisen beror minskningen troligen på att man inte hunnit rapportera in lika många fall som tidigare.
John Söderholm, chef för Uppsalapolisens gatulangningsgrupp, träffar ibland på barn till missbrukare som far riktigt illa. Han berättar om ett tillslag i en ort norr om Uppsala för några år sedan.
— I ett rum bodde en tjej i 12-13-årsåldern. Hon sov på en skumgummimadrass utan underlakan. På golvet stod en massa intorkade tallrikar med filmjölk. Hon hade fått sköta sig själv och hade haft det så i perioder under sin uppväxt.
— Den här flickan har på senare tid dykt upp hos polisen i samband med snatterier och umgås med killar som är kända här.
Rapporteras alltid till socialtjänsten
Om polisen upptäcker barn tillsammans med missbrukare rapporteras det alltid till socialtjänsten.
John Söderholm tycker att socialtjänsten agerar snabbt i akuta lägen, exempelvis om ett barn hittas i en knarkarkvart.
— Men om situationen inte är lika allvarlig, som när det är välordnat hemma eller när bara ena föräldern missbrukar, då kan det dra ut mer på tiden innan barnen får hjälp. Vi kan ibland komma tillbaka ett halvår senare och konstatera att det ser likadant ut som gången innan.
Birthe Fridh, enhetschef vid socialtjänsten i Gamla Uppsala, medger att det ligger något i kritiken.
Kan inte tvingas till urinprov
— Om det saknas grund för ett tvångsomhändertagande har vi inte så mycket att ta till. Om föräldrarna förnekar missbruk eller om de inte vill samarbeta är det inte mycket vi kan göra, säger Birthe Fridh.
— Vi kan till exempel inte tvinga föräldrarna att lämna urinprov. Det vore bra om vi hade något som kunde sätta dem under press, men vad det skulle vara vet jag inte.
Enligt Birthe Fridh utreder socialtjänsten alla tips om barn i missbruksmiljöer.
— Ibland får vi lägga ner utredningen, trots en gnagande känsla om att allt inte står rätt till. Många gånger är vi nog blåögda, men vi kan inte sitta som en fluga i taket och se allt som pågår hemma hos folk.
Så jobbar vi med nyheter