40 timmar både norm och lag

Enligt siffror från 2006 som Svenskt Näringsliv står bakom har 86 procent av tjänstemännen och 78 procent av personer i arbetarsektorn en genomsnittlig arbetstid på 39 till 40 timmar per vecka. Majoriteten av svenskarna jobbar ungefär lika mycket och det beror enligt Ingmar Göransson vid LO på att 40-timmars arbetsvecka är en social norm.
- Det är den tid som vi gemensamt tycker att vi borde arbeta, den är ett riktmärke för vad som är normalt.
Samma undersökning visar att drygt två procent av tjänstemännen har en genomsnittlig arbetsvecka på 36 timmar eller färre. Men bland arbetare är det betydligt vanligare med kortare arbetstid. Drygt nio procent av dem hade en arbetstid på 36 timmar eller färre.
- Det gäller vissa grupper inom arbetarsektorn. Ett exempel är de som arbetar under jorden. Där finns kollektivavtal som säger att arbetet inte får överstiga 35 timmar i veckan, säger Bosse Sundén vid Svenskt Näringsliv.
Andra grupper som har kortare arbetstid är bland annat de som berörs av flerskiftsarbete och nattarbete.
- Att dessa grupper arbetar färre timmar är inget nytt fenomen och redan på 1950-talet förhandlades arbetstidsförkortning fram för dem som arbetar i skift under hela veckans dagar. Det hörde ihop med att man tyckte att personer som arbetade under obekväma förhållanden skulle kompenseras för det, säger Bosse Sundén.

Arbetstidsfrågor är ett komplext begrepp som regleras av arbetstidslagen, kollektivavtal och EU-direktiv. Lagen säger att vi högst får arbeta 40 timmar i veckan i genomsnitt. Sedan finns det även kollektivavtal som reglerar arbetstiden från arbetsplats till arbetsplats.
- Situationen kan se olika ut på en och samma arbetsplats beroende på vilken funktion i organisationen man har. På många arbetsplatser finns både tjänstemän och arbetare och eftersom de är knutna till olika fackorganisationer har de även olika avtal när det gäller arbetstid.
Eftersom lagen säger att den genomsnittliga arbetsveckan högst får uppgå till 40 timmar blir det därför vanligare att arbetsgivare använder sig av flexibel arbetstid vilket betyder att schemat kan se olika ut från vecka till vecka.
- Arbetsgivaren vill anpassa personalstyrkan till produktionen och styra produktionen efter beställningen i stället för att jobba med lager. Då är det bra för arbetsgivaren med flexibel arbetstid, säger Ingmar Göransson.

Fenomenet är vanligt förekommande i branscher som är kapitalintensiva där man jobbar med dyra maskiner som ständigt behöver vara i drift för att öka produktionen och därmed gå med vinst. Där förekommer både flexibel arbetstid och skiftarbete för att öka drifttiden. Verkstadsindustrin, pappersbruk, kemisk teknisk industri och raffinaderier är exempel på branscher som har en femskiftsproduktion, vilket betyder att produktionen aldrig står stilla.
Karin Ekenger vid Svenskt Näringsliv håller med om att fler företag väljer att använda sig av den här typen av schemaläggning och att Sverige just nu är i topp när det gäller flexibel arbetstid i Europa. Hon menar även att det är en uppskattad lösning bland arbetstagarna.
- Dagens familjesituation med ensamstående föräldrar eller där båda arbetar kräver ofta en flexibel lösning och därför är min uppfattning att många är nöjda med att kunna arbeta mer intensivt vissa veckor för att sedan ha mer ledig tid en annan.
Tar man hänsyn till den faktiska arbetstiden har Sverige bland de lägsta i världen. Den faktiska arbetstiden är den tid som blir kvar när ledighet, semester, sjukfrånvaro och annan frånvaro som medarbetarna har rätt till enligt lag eller avtal har räknats bort.

40 timmar både norm och lag

Äntligen fredag och måndagssjukan är två vanliga begrepp för många arbetande. Men trots att nio till fem-jobbet med 40-timmars arbetsvecka fortfarande dominerar blir det vanligare med flexibla arbetstider och skiftarbete med kortare arbetstid.