Det första som slår en är lukten. Den är sötaktig och kvalmig och gör det för några minuter svårt att andas. Och då har vi inte ens kommit in i själva obduktionssalen.
Vi får ta på oss skoskydd och vita labbrockar och sen bär det av. Lukten av döda djur blir starkare när vi närmar oss obduktionssalen, och när vi passerar genom salen snurrar det till i mitt huvud.
– Svimma inte nu så du slår huvudet i golvet, hade statsveterinären Erik Ågren sagt till mig innan vi gick in i salen. Jag gör mitt bästa men det är svårt att förbli opåverkad av upplevelsen där inne.
På långa rader av bord i rostfritt stål, och under en skarp lysrörsbelysning, ligger döda djur av olika slag redo att undersökas. En flådd katt, en havsörn och ett uppfläkt får är några av djuren jag noterar innan vi skyndar vidare in mot vårt egentliga mål, det lilla rum där de döda rävarna obduceras.
Sedan den smittade räven sköts i Uddevalla i december, har mer än 2 000 rävar samlats in och skickats till SVA. Myndigheten har tvingats hyra in en särskild kylcontainer för att få plats med alla rävkadavren. Och då ska man ha i åtanke att man på SVA utvecklat en formidabel rävundersökningsfabrik de senaste månaderna.
I ett slutet rum, SVA:s höginfektiva labb, står veterinären Leif Felton och arbetar. Med en respektingivande snabbhet och precision öppnar han de döda rävarna och plockar ut tarmarna. Tarmarna fryses sedan ner till minus 80 grader. Det gör man för att eventuella dvärgbandmaskägg ska dö.
– Äggen är väldigt motståndskraftiga. De kan leva i åtminstone upp till ett år i naturen och det krävs väldigt låga temperaturer för att de ska frysa ihjäl. Det räcker alltså inte med en vanlig hushållsfrys, säger parasitologen Eva Osterman Lind.
Efter några dagar i frysen tas tarmarna till labbet. Där öppnas de upp och skrapas, för att sedan granskas under mikroskop av SVA:s parasitologer. Att undersöka en räv tar sin tid. Hittills har bara drygt 700 rävar hunnit undersökas, varav 17 från Uppsala län. Inga fler fall av dvärgbandmask har ännu hittats. Enligt Eva Osterman Lind hinner de med att undersöka ungefär 40 djur om dagen.
En imponerande siffra med tanke på att SVA tidigare gjorde runt 100 sådana här undersökningar – om året. I en liten plastburk ligger dvärgbandmaskarna från den smittade räven i Uddevalla.
– De ser ut lite som baseballträn, säger en parasitolog på labbet när jag har svårt att hitta dem i mikroskopet. Och mycket riktigt, efter ett tag framträder de små, räkliknande maskarna framför mina ögon.
Bara på SVA sysselsätter rävens dvärgbandmask över 30 personer. Undersökningarna görs på uppdrag av Regeringen och SVA samverkar med ett flertal andra myndigheter, bland andra Jordbruksverket och Smittskyddsinstitutet.
– Vi tar smittan på stort allvar. Det här är den värsta parasiten som hittills har hittats i Sverige. Det är få människor som drabbas, men för dem som gör det är det jätteallvarligt. Nu är rävjakten över i södra Sverige, men när snön har smält kommer vi att börja undersöka sorkar. Sedan tidigare undersöker vi även alla skjutna vargar och mårdhundar efter parasiter, säger Erik Ågren.
Vad ska man göra om man hittar en räv?
– Man ska lägga den i en plastsäck som försluts. Sedan ringer man till SVA och får en kartong som räven ska skickas in i. Kartongen är särskilt framtagen för syftet och portot är förbetalt så det kostar ingenting, säger Erik Ågren.