I den i dag historiska rapporten i den amerikanske smittskyddsmyndighetens veckobrev beskrev läkaren Michael Gottlieb hur fem tidigare friska homosexuella män i Los Angeles insjuknat med en typ av lunginflammation, som aldrig drabbar personer med ett normalt immunförsvar.
Den första rapporten följdes snart av flera. Inte bara hos homosexuella män utan också bland sprutnarkomaner, personer som fått blodtransfusioner, blödarsjuka män, spädbarn och kvinnliga partners till män med aids upptäcktes samma gåtfulla immunbrist. Misstankarna stärktes om att sjukdomen orsakades av ett smittämne som kan överföras sexuellt, med förorenade sprutor, med blodprodukter, eller från mor till barn i samband med graviditeten.
Våren 1983 rapporterade franska forskare att de upptäckt ett så kallat retrovirus hos en patient med ett förstadium till aids. Sedan dröjde det ytterligare en tid innan det blev (nästan) allmänt accepterat att det är detta virus, i dag känt som hiv, som bryter ner immunförsvaret och banar vägen för aids.
Upptäckten banade snabb väg för testmetoder att upptäcka hiv-smitta. Däremot skulle det dröja många år innan effektiva läkemedel mot hiv forskats fram.
Under de första åren efter upptäckten av aids förekom bara sporadiska rapporter i medierna om sjukdomen, men vid mitten av 1980-talet formligen exploderade de.
De som är för unga för att ha egna minnen av den tiden eller som vill ha hjälp att minnas kan hitta hundratals artiklar kring aids och hiv i UNT:s digitala arkiv: till exempel om Akademiska sjukhusets hiv-mottagningar, hur hivtestning av allt blodgivarblod satte stopp för smitta via blodtransfusioner, om hur Uppsalas då största industriföretag Pharmacia storsatsade på nya typer av hiv- och aids-test och om försök med ett ”Uppsalavaccin” mot hiv.
Från 1985 och under flera år framåt arbetade en särskild aids-kommission med att sprida information om hiv/aids i Sverige. Det centrala budskapet för att förhindra smittspridning var att tillämpa säker sex med kondom. Samtidigt betonades att hiv – till skillnad från till exempel influensa eller covid-19 – inte sprids via vanliga sociala kontakter och att det inte var farligt att krama eller gå på samma toalett som en hiv-smittad person.
I likhet med covid-19 i dag var hiv och aids något som så gott som alla kände till, hade synpunkter kring och diskuterade. I enkätundersökningar gjorda av forskare vid Uppsala universitet var aids under flera år under 1980-talet det samhällsproblem som allmänheten bedömde som allra viktigast och en majoritet trodde att hiv-infektioner skulle bli lika vanliga i befolkningen i stort som i de så kallade riskgrupperna.
En framtidsforskare gjorde prognosen att ett par miljoner svenskar skulle vara hivsmittade år 1994, varav 200 000 skulle tvångsvårdas i läger i Norrland.
Som väl är var prognosen helt åt skogen. 1994 var det verkliga antalet upptäckta fall av hiv i Sverige från epidemins start knappt 4000, varav drygt 1100 insjuknat i aids.
Sedan flera år tillbaka behöver en person som får en hiv-diagnos inte längre frukta för att dö i aids. Tvärtom kan hen, tack vare medicinering med en coctail av flera läkemedel mot hiv, räkna med att leva ett både normalt och normallångt liv, utan mätbara virusmängder i blodet.
Men fortfarande saknas bot mot hiv. Medicineringen måste vara livslång.