I dag utförs vädermätningar på en digital mätstation placerad vid Geocentrum i Uppsala. "Även temperaturmätningarna i dag korrigeras för uppvärmningen som alltid sker i stadsmiljö", säger Cecilia Johansson, lektor i meteorologi vid Uppsala universitet.
I januari är det 300 år sedan Anders Celsius och hans medarbetare började föra dagbok över vädret och sedan dess har väderstatistiken fortsatt att samlas in, utan avbrott. Celsius hoppades att hans vädermätningar skulle komma till nytta för framtida generationer och han fick rätt.
– Det mest imponerande med mätserien är den stora arbetsinsats som lagts ned kontinuerligt på detta under alla dagar, alla år, säger Cecilia Johansson, lektor i meteorologi, Uppsala universitet.
Hon menar att långsiktigheten i mätserien gör den extra intressant eftersom förändringar tydligt kan ses över längre tid, vilket är väldigt viktigt. De tidiga, mer osäkra, mätvärdena är korrigerade för att kunna jämföras med dagens mätmetoder.
På den tiden mättes temperaturen manuellt med olika temperaturskalor, liksom lufttryck och vindriktning. År 1742 tog Celsius sin egen temperaturskala i bruk som utgår från vattnets frys- och kokpunkt och denna skala används fortfarande som internationell standard.
I dag utförs vädermätningar på en digital mätstation placerad vid Geocentrum i Uppsala. Mätningarna utförs varje sekund och redovisas som medelvärden var tionde minut, dygnet runt, och omfattar många parametrar så som luft-, yt- och jordtemperatur, relativ fuktighet och inkommande kortvågig strålning. Regnmängd och snödjup mäts fortfarande manuellt och på flera olika sätt.
– Även temperaturmätningarna i dag korrigeras för uppvärmningen som alltid sker i stadsmiljö, säger Cecilia Johansson.
Anders Celsius meteorologiska dagboksanteckningar från 1730. De handskrivna böckerna finns bevarade på handskriftenheten, Uppsala universitetsbibliotek.
– Det blir färre vita jular framöver och köldknäppar kommer bli mindre vanliga här. Vi vill inte ha ett ännu varmare klimat, vi behöver därför minska utsläppen och anpassa våra samhällen efter det, säger Anna Rutgersson, professor i meteorologi vid Uppsala universitet.
Kälkåkning vid Uppsala slott 1891. Vita vintrar med tid för lek i snön återkommer även i framtiden, men det blir mer sällan när klimatet blir varmare. Den kallaste vintern i Uppsalas mätserie inföll 1870–1871 och den varmaste vintern var 2007–2008. Från www.digitaltmuseum.se
Från klimatseriens mätvärden syns trender och det som avviker från det normala. Till exempel var 1867 det kallaste året och 2020 är det varmaste året hittills i hela mätserien. Antalet varma dagar med temperaturer över 25 grader har ökat från 14 till 23 under den senaste mätperioden, vilket tydligt visar på ett varmare klimat.
– Varmare luft innehåller mer vattenånga, vilket gör att vi får en fuktigare atmosfär när klimatet blir varmare, säger Cecilia Johansson. Detta leder till mer energi i vädersystemen; det kommer mer nederbörd vid andra tider på året än vi är vana vid.
– Värmeböljor känns mest i större städer redan i dag, och där kommer grönområden med träd att vara ännu viktigare i framtiden då de har en kylande effekt.
Enligt vädermätningarna har Uppsala blivit 1,5 grader varmare de senaste 30 åren och därmed bytt klimatzon. Området definieras nu som varmtempererat vilket innebär att vintrarna generellt blir mildare och somrarna varmare med fler värmeböljor. Andra arter av växter, djur och insekter kommer att trivas i trädgårdar, på åkrar och i skogen.
Hon leder en forskargrupp som bland annat inriktat sig på klimatsystemen och samspelet mellan hav, atmosfär och koldioxidhalt. Mätserien från Uppsala, tillsammans med vädermätningar från andra orter och satellitdata, används som pusselbitar i modeller för att förutsäga framtidens klimat för Östersjöområdet.
Enligt Anna Rutgersson är fler klimatrekord att vänta, liksom en ökning av vissa extremväder så som värmeböljor och översvämningar. Temperaturökningen påverkar även snömängden och mätserien visar att det är i genomsnitt 80 dagar med snötäcke varje år. Det är färre dagar än tidigare och det uppmätta snödjupet är mindre.
Två kvinnor klädda för en kall vinter, ateljéfoto från 1860–1870. Den kallaste vinterdagen i den 300-åriga mätserien inföll 1875 med -39,5 grader. Från www.digitaltmuseum.se
År 2020 hade minst antal dagar med snö hittills, endast 8 dagar. Enligt SMHI:s beräkningar för det område där Uppsala ligger är sannolikheten ungefär 60 procent för en vit jul med mer än en centimeter snö på juldagsmorgonen.
– Den nutida serien av milda vintrar är ett tecken på global uppvärmning. De senaste tio vintrarna har varit bland de varmaste på 500 år om man tittar på islossningsdata för Stockholm. Klimathistorisk forskning ger oss insikter som är mycket relevanta även för vår tid, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, docent i både historia och naturgeografi vid Stockholms universitet.
Han menar att den sista stora försörjningskrisen i modern tid i Sverige på 1860-talet, med undernäring och överdödlighet i infektionssjukdomar som följd, var orsakad av en för kort växtsäsong med dålig skörd.
– Innan dess var klimatrelaterade försörjningskriser något som varje generation vanligtvis upplevde under sin livstid, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, som även påpekar att människor förr var mer utsatta och fler dog till följd av extremväder än i dag.
Såhär ser dagens digitala väderstatistik ut, hämtad från celsius.met.uu.se. De dagliga vädermätningarna skickas till SMHI för att användas i väderprognoser, men finns också tillgängligt för allmänheten på nätet.
Sverige och Uppland har varit ganska förskonat och inte drabbats så ofta, men även torrare, kallare eller blötare perioder än normalt påverkade levnadsvillkoren och befolkningen mer förr.
– I dag är vi är ganska skyddade i vårt moderna samhälle.
Globalt sett var 1800-talet det näst kallaste århundradet sedan 500-talet, efter den ”lilla istidens” kulmen under åren 1570–1710. Mellan 1720–1750 var det ett något varmare klimat med milda vintrar utan is på Östersjön. Under 1900-talet var det kallare perioder under 1940-talet, men även under åren 1960–1980. Sedan runt 1990 syns ett trendbrott i klimatet, en uppåtgående trend, med starten på en varmare period antagligen orsakad av människans utsläpp av koldioxid vid förbränning av kol och olja.